Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statshvälfningen 1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framträdde detta hämdebegär ännu mera ohejdadt än hos adeln. Dertill kommo ståndstvister dels mellan adeln och de ofrälse stånden, dels mellan bondeståndet och de öfriga, med hvilka bondeståndet nu yrkade full jemnlikhet i rättigheter, och jemte allt detta uppstodo nya tvistefrågor, som ytterligare ökade förbittringen.
Kommerserådet Nordencrantz, som länge varit Mössornas orakel i statsekonomiska och finansfrågor, hade äfven vid denna riksdag inkommit med en skrift, innefattande en mängd angifvelser rörande penningeförvaltningen samt förespeglingar om stora inkomster för staten genom en sträng räfst i detta hänseende. Bondeståndet, som hoppades att staten, såsom en följd af dessa angifvelser, skulle kunna återvinna så stora summor, att till och med en skattenedsättning skulle blifva möjlig, yrkade tillsättandet af en stor deputation af alla fyra stånden, för att pröfva Nordencrantz’ uppgifter; men adeln, som ansåg en sådan deputations tillsättande skola förlänga riksdagen och öka bitterheten samt bereda bönder tillfälle att emot grundlagen ransaka i sekreta utskottets göromål och söka utreda finansfrågor, afslog förslaget med 273 röster mot 174, hvilka siffror visa, att icke blott Hattar utan äfven flere Mössor förenat sig om afslaget. Presteståndet åter biföll den 18 Juli, ehuru med ringa pluralitet, att en deputation, dock utan domsrätt, bestående af fyra ledamöter från hvarje stånd, skulle, med biträde af en räkenskapskunnig person, granska Nordencrantz’ uppgifter och inom tre veckor inkomma med utlåtande deröfver, hvilket beslut äfven biträddes af borgareståndet den 23 Juli, hvarefter adeln också nödgades välja ledamöter i deputationen den 1 Augusti.
Denna frågas afgörande enligt bondeståndets beslut och detta stånds nu visade makt att i de vigtigaste frågor genomdrifva sina fordringar hade emellertid väckt stor förtrytelse inom adeln, hos Mössorna icke mindre än hos Hattarne, och en af de förres förnämste ledare, kammarherren Fredrik Ulrik von Essen, yttrade: »Detta ståndet går steg för steg fram att omsider främst få fatta uti riksstyrelsen. Komma dess ledamöter till väldet, lärer en hvar finna, hurudana följderna kunna blifva.»
Äfven de öfriga ofrälse stånden visade sig emellertid angelägna att icke låta adeln glömma den förödmjukelse, den ansåg sig hafva lidit i striden om konungaförsäkran. Nu genomdrefvo de ofrälse ledamöterne i sekreta deputationen ett betänkande, som af denna afgafs den 27 Juli och hvari yrkades att regeringsform och privilegier icke gåfve adeln något företräde till rådsplatser och andra höga embeten, hvilket äfven adeln erkänt, då den utan förbehåll gått in på den nya konungaförsäkrans stadgande att, såsom regeringsformen bjöde, vid befordringar endast skicklighet och ej karakter eller stånd finge tagas i betraktande. För att emellertid alldeles utplåna den farhåga, som rådets partiska tolkning af befordringslagarne injagat hos allmänheten, borde rådsbeslutet af den 1 maj 1770, genom hvilket två ofrälse sökande blifvit uteslutne från förslaget till vice presidentembetet i Åbo hofrätt, emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
