Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statshvälfningen 1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej längre någon hjelp af ständerna, som läto tiden upptagas af ändlösa tvister. Öfver allt funnos missnöjde, som längtade efter en förändring.
En förändring var ock redan af konungen påtänkt. Ständernas ingrepp i regerings- och domaremakten och framför allt det fullständiga ombyte af riksråd, som det segrande partiet framtvingat, hade förmått honom att återkomma till tanken på en statshvälfning, sedan alla försök att tillvägabringa en förlikning mellan partierna misslyckats. Den nye kanslipresidenten Joachim von Düben, som nu skulle utöfva ledningen af Sveriges utländska politik, hade blifvit intrugad i rådet på en vink af ryska kejsarinnan, och så väl han som hans embetsbröder hade sina stöd i Petersburg och London. Knappt hade det gamla rådet fallit, förr än den engelske ministern skref hem till sitt hof och lofvade att nu kunna afsluta ett förbund mellan England och Sverige. Förnyelse af förbundet med Ryssland var också redan i sekreta utskottet föreslagen, och sannolika följden af dessa förbund skulle hafva blifvit, att Frankrike nu, liksom 1766, förklarat sig löst från sina förbindelser med Sverige. Öfvergifvet af Frankrike, fastkedjadt vid England och Ryssland genom förbund, i hvilka den af Ryssland påstådda garantien af Sveriges regeringsform troligen blifvit erkänd, omgifvet af tvänne andra makter, Preussen och Danmark, som tillvällat sig sjelfva en sådan garanti, skulle Sverige svårligen kunnat undgå Polens öde. Ett sådant ville Gustaf på inga vilkor underkasta sig, utan hellre våga det yttersta.
Uppslaget till den förestående omhvälfningen gafs honom nu af öfverste Jakob Magnus Sprengtporten. Öfvertygelsen om regeringssättets ohållbarhet och oviljan öfver det nu rådande partiets våldsamma åtgärder hade vid åtskilliga tillfällen hos honom röjt sig, och han hade gjort sig känd såsom en djerf och tilltagsen partigängare, hvilken kunde blifva farlig för de rådande Mössorna. Dessa beslöto derföre att söka göra honom oskadlig, och härtill begagnades en rättegång, hvilken hans rusthållare i Finland mot honom begynt och som blifvit dragen under ständernas pröfning; men Sprengtporten, i stället för att skrämmas, blef härigenom så mycket fastare i sitt beslut att våga en revolution, för att rädda både sig sjelf och fäderneslandet. Han fruktade emellertid, att förberedelserna till en sådan skulle lättare upptäckas, om de skedde i sjelfva hufvudstaden, och tilltrodde dessutom icke konungen nog djerfhet att utföra den, hvarföre han ansåg rådligast att låta företaget begynna i en aflägsen landsort, och då den största truppstyrkan inom riket var, näst hufvudstaden, samlad i Sveaborg, ville han begifva sig dit, för att söka förmå dervarande garnison, jemte de lätta dragonerne i Borgå, att göra uppror mot ständerna. Med dessa trupper skulle han sedermera landstiga i närheten af Stockholm vid Erstavik, der flere officerare och välsinnade borgare från hufvudstaden skulle under någon förevändning vara samlade, hvilka man skulle söka förmå att sluta sig till finnarne. Allesamman skulle derefter nattetid rycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
