Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statshvälfningen 1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hoppades genom att spärra de vanliga postvägarne kunna hindra underrättelsen om resningens utbrott att framkomma till hufvudstaden, medan anstalterna till truppernas öfverförande dit fullbordades. Åtta dagar efter resningens utbrott i Sveaborg skulle Toll förmå garnisonen i Christianstad att äfven resa sig mot ständerna. Prins Carl, som då borde vara i Skåne, skulle sammandraga dervarande regementen, under förevändning att med dem qväfva upproret, samt rycka mot Christianstad, men der förmå dem att göra gemensam sak med garnisonen, hvarefter han med hela styrkan skulle tåga uppåt landet, medtagande under vägen de småländska regementena. Under tiden skulle de finska trupperna söka öfverrumpla Stockholm; misslyckades detta för storm, motvind eller af andra anledningar, skulle de landstiga i Östergötland, bemäktiga sig Norrköping och der afvakta den söder ifrån kommande hären, hvarefter de med förenade krafter skulle draga mot hufvudstaden.
Hela företaget var sålunda en militär-revolution, för hvars framgång man räknade på det missnöje, som var rådande inom krigsmakten. De adliga officerarne delade sitt stånds missnöje öfver de ofrälse ståndens angrepp mot de adliga privilegierna och hade äfven sjelfve med dittills oerhörd hätskhet blifvit anfallne i tidningar och ströskrifter. Mössorna hade redan beslutat indragningar i försvarsverket, och man visste, att dessa indragningar skulle i främsta rummet träffa de värfvade regementena, som utgjorde största delen af besättningarna i Sveaborg och Christianstad, samt äfven sträcka sig till de finska fästningarne och arméns flotta, hvilka blefve mindre behöfliga, när Sverige stod under Rysslands skydd. Ett sådant skydd af Sveriges naturlige fiende var ock motbjudande för alla med känsla för Sveriges sjelfständighet, och tilldragelserna i Polen hade tillräckligt visat hvart ett ryskt skydd kunde leda.
Ett prof på sinnesstämningen i detta hänseende gaf öfverstelöjtnanten vid arméns flotta Henrik Trolle, som mot slutet af Maj infann sig i Stockholm, uppbragt öfver ständernas beteende särskildt beträffande försvarsanstalterna i Finland och villig till ett försök att bryta deras makt, såsom, enligt hans öfvertygelse, förderflig för riket. Med glädje ingick han derföre på Sprengtportens plan och kunde, såsom befälhafvare öfver sjömakten vid Sveaborg, väsentligt bidraga till dess framgång. Han åtog sig att utrusta en fregatt, under förevändning att hemta ekevirke från Gotland, och ett par andra fartyg, som blifvit byggda på kronovarfvet i Stockholm samt om några veckor voro färdiga att afgå till förstärkande af Sveaborgseskadern, skulle äfven kunna användas för statshvälfningsplanen.
Man började nu, så snart kröningen var verkstäld, skrida till denna plans utförande. Toll reste den 9 Juni till Skåne för att söka tillvägabringa resningen i Christianstad, och kort derefter återvände Trolle till Sveaborg för att börja tillredelserna derstädes samt utforska sinnelaget hos besättningen. Redan förut hade Sprengtporten till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
