Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statshvälfningen 1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flerstädes. Hellichius ingick med ifver på förberedelserna, och den 11 Augusti gafs befallning, att garnisonen följande morgon klockan 3 skulle utrycka till exercis.
Till att öfverlägga om denna samlades officerarne om aftonen hos Hellichius. Der yppade denne nu det företag, som var å bane, och uppmanade sina kamratar i konungens namn att deri taga del. I detsamma infann sig ock Toll att med sin fyndighet och öfvertalningskonst understödja Hellichius. Det blef dem icke svårt att vinna de öfriges samtycke. Under glad sinnesstämning tillbragte de natten tillsammans, till dess det blef tid att gå till exercisplatsen. Der tilltalade Hellichius först underofficerarne särskildt, hvarefter han steg fram för truppen, drog värjan och sade, att underrättelser från Stockholm gåfvo tillkänna, det konungen ingenstädes vore säker om sitt lif. »Han har varit vår chef, viljen I för honom våga lif och blod?» Garnisonen svarade med ett enhälligt ja. Nu lät Hellichius arrestera några personer, af hvilka man befarade motstånd, bemäktigade sig hela staden och fästningen, satte vakt vid alla stadsportar, så att ingen skulle slippa ut eller in, med undantag af den torgbesökande allmogen, och planterade kanoner med brinnande luntor, fastän oladdade af brist på krut, i alla gatumynningar. Innan klockan slagit 5 var allt verkstäldt. Företaget lättades deraf, att den civila styrelsen var borta. Landshöfdingplatsen stod ledig och vice landshöfdingen, öfverste Johan von Hermanson, hade nyss rest bort för att, jemte prins Carl, vara enkedrottningen till möte. Äfven landssekreteraren och landskamreraren hade begifvit sig till Ystad. Toll öfvertog nu den civila förvaltningen, lade beslag på ränteriet, der han fann medel att gifva truppen dubbel sold, drog försorg om dess förplägning och satte skräck i borgerskapet, som hörde till Mössornas anhängare. Anstalter vidtogos att sätta fästningen i försvarstillstånd, krut hemtades från Torsebro krutbruk, och ett manifest uppsattes, i hvilket, under en mängd tillvitelser mot ständerna, garnisonen uppsade dem all aktning och lydnad.
Några timmar efter resningens början ankom ett förbud för öfverståthållaren Rudbeck, hvilken under sin resa till Carlskrona först besökt Göteborg och nu äfven ville göra ett besök i Christianstad. Officerarne ville arrestera honom, men Toll, som fruktade att hans närvaro inom staden kunde blifva farlig, förmådde dem att i stället vägra honom inträde. Utanför stadsporten blef derföre hans vagn hejdad af den utsatta vakten, med tillsägelse att ingen fick slippa in i staden, och, sedan han förgäfves uppgifvit sitt namn och begärt att få tala med högste befälhafvaren, nödgades han åter aflägsna sig, men reste nu genast tillbaka till Stockholm, i stället att fortsätta färden till Carlskrona.
Emellertid hade, så snart besättningen förklarat sig för konungen mot ständerna, bud härom blifvit sändt till prins Carl i Landskrona, hvilken följande morgonen sammankallade de förnämste dervarande befälhafvarne och godsegarne, för att höra deras råd och derigenom få ett slags bemyndigande att sammandraga trupper, hvilket var i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
