Print (PDF) - On this page / på denna sida - Statshvälfningen 1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
Gustaf HL
allmänhet rådde? missnöje hos offkerar-ne ,
vid garnisonsregementena, och delta stegrades
ytterligare vid underrättelsen att. landtregementen
skulle inrycka för att uc garde|$: hand tagft,vakten,
och vården om hufvudstaden. Sland öfrige officerare»
sonv ? riksdagens skull upper höllo sig i Stockholm,
funnos äfven många» soj»; önskad^ en förändring i
statsskicket, och Svenska Botten bildadefortfarande*
;0n föreningspunkt för det konungska partiet. Ännu
yar det likväl högst få, som hade kunskap om hvad
som förenades;jmen nu, då utförandets stund var inne,
måste flere invigas i förtroendet.
Tisdagen den 18 skedde förberedeiserna till
det afgörande steget. Den franske ambassadören
försköt nu utan tvekan så mycket penningar han
kunde uppbringa. På förmiddagen besökte konungen
vaktparaden på Arsenalsgården, der också i staden
varande officerare på hans befallning infunnit sig,
såg på exercisen och gick sedan genom leden under
vänliga ord till manskapet. På aftonen öfvervar han
en repetition af operan »Tetis och Pelé» samt tycktes
helt och hållet upptagen deraf. Vid den derefter
följande stora spupexn, hvilken han gaf åt en mängd
personer af alla-partier, var han den muntraste
,och’ledigaste af hela sällskapet. Efojr var likväl
långt .ifrån att hysa/det lugn, som han visade,
och han vidtog åtgärder för den händelse, att det
skulje sluta med nederlag och död. Sina hemligaste,
papper, som vid sådan utgång kunnat blifva farliga
tör mangel), undanskymde han, och icke blott för sina
vänners säkerhet, utan äfven fön deras heder hade han
sinns och omtanke i dessa stunder af sådan oro. Nu,
liksom 1766, hade Frankrikes konung velat sträcka
sin frikostighet till de afsätta svenska riksråden,
och Nils Bielke hade genom ambassadören fått anbud
af en årlig pension. Han underrättade sin egen
.konung derom, på samma gång han ;irjed högsinnad
stolthet förklarade, att han icke kunde mottaga detta
slags välgerningar af någo.n främmande öfverhet,
till hvars tjenst han icke visste sig hafva gjort
-någonting. Konung Gustaf, som fick detta Bielkes bref
just den oroliga 18 Augusti, sände det genast till
Vergennes, med en biljett af innehåll, att detta bref
gjorde Bielke för mycken heder, att konungen skulle
utsätta d;et för att gå förloradt under en så farlig
dag, som morgondagen skulle* blifva. De känslor af
tacksamhet, han vore grefve Bielke skyldig, kunde ej
bäjttre rättfärdigas än genom dennes <uppförande. »För
öfrigt», tillade ku&ungen, »beder jag eder, min
grefve, att för konungen, eder herre, betyga min
erkänsla .för clen ståndaktiga vänskap hatt egnat
mig och säga honom, att jag i morgon hoppas visa
mig värdig en^så trogen vän. Min goda sak och den
.gudomliga .försypen- skola uppehåUa mig; men om
jag faller» så hoppas jag; .att lians vänskap skall
utsträcka sig till dem, som jag lemnar efter^mig,
och att en broder, hvilkens» mod och tillgifvenhet
ivisat sig på ett sä lysande s$£t, sg$*t, de tappre
undersåtar, soni för mig och fäderneslandet hafva«
.uppoffrat allt, icke skola blifva öfvergifna af mift
kronas äldste buaftdsfotfvaaefti» ,i
Under den följande »att^n, likasom u$d£ir (len
fgregåen4e, begaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
