Print (PDF) - On this page / på denna sida - Statshvälfningen 1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Statshvälfningen i??2.
SI
hetsed samt upprepade sin försäkran att vilja
åter upplifva de gamla lagarne och den rätta
friheten. Efter ett besök på Södermalm återvände han
öfver Skeppsbron till slottet. Det var ett verkligt
triumftåg, under hvilket hans svit oupphörligt
tillväxte. Jublande skaror omgåfvo honom och besvarade
’med välsignelser hans ord, då han den ena gången
efter den andra förklarade sin enda afsigt vara att
Skydda dem och frälsa fäderneslandet.
- Under tiden hade sekreta utskottet varit
samladt i sina vanliga rum på Riddarhuset. Dess
öfverläggningar hade redan fortgått en lång stund,
då Essfen inkom och medförde en löjtnant Dahlcrönä,
som aflade berättelse ont hvad som tilldrog sig
på borggården. Sedan han slutat, begärde Essen
endast af landtmarskalken proposition, att utskottet
måtte åtskiljas. Landtmarskalken uppmanade samtlige
ledamöterna att iakttaga den ed och pligt, de voro
skyldige Gud och fäderneslandet, hvarefter detta
utskott, som så länge innehaft makten, för alltid
åtskildes. Dess ledamötet, som äfven under denna
riksdag visat sig så myndige, skingrades åt alla håll,
och de fleste tänkte endast på att sätta sig sjelfva
i säkerhet. En af dem, borgmästaren Sundblad, vandrade
ända ut till Solnaskogen, men hade den oturen att der
stöta på en patrull, som skickade honom såsom fånge
till högvakten. Äfven några andre, såsom prostarne
Wijkman och Kroger, professor Gadolin och ålderman
Westin, blefvo arresterade.
-" Troligen hade det icke gått så iätt att få sekreta
utskottet sking-radt, om dess ledamot Pechlin varit
tillstädes. Han fruktades af konungens1 medhjelpare
såsom den farligaste fienden till deras företag,
och Saltza hade i sin plan till revolutionen
tillstyrkt att det första steget skulle blifva att
arrestera honotn. Detta hade emellertid icke skett,
och Pechlin befann sig på förmiddagen hemma i sitt
hus, det nuvarande norska statsministerhotellet på
Blasieholmen, då han fick underrättelse om hvad
som händt på slottet. Han skyndade ut och ämnade
sig till Skeppsholmen, men såg vindbryggan redan
vara uppdragen. Strax derpå blef han varse konungen,
som med sin svit red till artillerigården. Han sökte
då öfverståthållaren Rudbeck, rnen fann honom icke
hemma. Då skyndade han till grefve Hessenstein,
som bodde vid Drottninggatan och ville förmå honom
att vara sig följaktig till sekreta utskottet; men
Hessenstein hade redan fått konungens biljett j som
befalde honom komma till artillerigården och mottaga
öfver-befälet, och ehuru han förklarade, att han icke
skulle mottaga detta befäl eller aflägga Mgon ny
ed, så ansåg han sig likväl ej kunna underlåta Ätt
infinna sig på konungens bud. Pechlin gick då till
Rosenbad och legde der en båt som förde honom öfver
till Riddarhuset; men då han der fann en stark vakt
vid porten, lät han ro sig till Liljeholmen^ gick
der i land och fortsatte sin väg till fots, till dess
han’-träffade en bonde, som kom åkande från staden,
hvilken han vidtalade att skjutsa sig derifrån.
Mössorna hade satt sin förhoppning till’ de anryckande
upländirt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
