Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statshvälfningen 1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fredrik Adolf för att med sina råd bistå den unge fursten. Vann konungen Fersen på sin sida, så fans det endast två män, af hvilka man kunde befara något försök till motstånd — Pechlin och Fredrik Gyllensvan. Om den förres efterspanande och återförande till Stockholm hade befallning redan blifvit utfärdad. Gyllensvan var för tillfället i Helsingland, för hvars regemente han var öfverste; men till landshöfdingen derstädes Carl Sparre sändes ett kungligt bref, som gaf honom befälet öfver alla i hans län varande trupper, och till Gyllensvan afgick befallning att ställa sig landshöfdingens order till efterrättelse.
Till hela riket utfärdades en kungörelse, hvari det hette, att »sedan oss blifvit kunnigt, hurusom man varit sinnad att påföra riket och våra trogne undersåtar ett aristokratiskt välde, så hafve vi till bibehållande af den allmänna säkerheten samt rikets sjelfständighet och rätta frihet, så väl som vår egen persons fredande för farliga tillställningar, funnit oss nödsakade att vidtaga allvarsamma mått och steg, hvilka med den Högstes mäktiga beskydd samt trogne mäns och undersåtars tillhjelp haft den önskeliga verkan, att riket ifrån sådant emot regeringsformen stridande försök nu blifvit lyckligen räddadt». Kongl. maj:t varnade sina trogna undersåtar att icke låta förleda sig af ogrundade och illasinnade rykten, utan i stillhet afbida de ytterligare författningar, som konungen till sin och rikets säkerhet samt allas gemensamma bästa kunde vidtaga, och endast lyda de bud och befallningar, som utfärdades af konungen eller, å hans vägnar, af hans bröder arffurstarne Carl och Fredrik Adolf.
Så slutade den händelserika 19 Augusti. Utan något försök till motstånd, utan ringaste upplopp eller oordning och utan att en droppe blod blifvit spild, hade ett statsskick blifvit störtadt, som 53 år förut varit helsadt med de lifligaste förhoppningar och vid många tillfällen blifvit förklaradt för det lyckligaste, ett folk någonsin vunnit, men som utvecklat sig så, att den ojemförligt talrikaste delen af svenska folket med glädje såg dess upphörande, hvarföre ock intet försök gjordes att försvara det.
Följande dagen, den 20 Augusti, användes att styrka och stadga det nya väldet. Kollegier och öfriga embetsverk fingo nu aflägga den nya trohetseden, för hvilket ändamål äfven Stockholms borgerskap kallades till Stortorget, der konungen till häst tilltalade de i stor myckenhet församlade. Äfven här talade konungen om det »aristokratiska välde», han ville störta, hvilka ord alltid gjorde god inverkan på en större menighet, ehuru åtminstone under sista riksdagen de ofrälse Mössorna visat sig ännu mera maktlystne än de adliga. Alla visste dock, att rådet, hvilket man vanligen mer än ständerna tillskref hvad som framkallade missnöje, bestod af endast adelsmän och således var en aristokratisk institution. För öfrigt upprepade konungen sina försäkringar, att han icke hyste annan afsigt än att återställa lugnet och den gamla friheten, frånsade sig all tanke på den förhatliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
