Print (PDF) - On this page / på denna sida - Statshvälfningen 1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Statshvälfningen 777.2.
55
hat oeh hämd upprörd menighet, och villervallan
har ändtligen gått så långt, att man uppenbarligen
påstått ständernas flertal vara öfver lagen och icke
hafva annat rättesnöre än sitt eget godtycke. Således
har friheten, den ädlaste af menskliga rättigheter,
blifvit förvandlad uti en olidlig aristokratisk
despotism i det rådande partiets händer, som
sjelft varit kufvadt och efter godtycke fördt af
några få». Vidare antydde konungen deri rådande
korruptionen och den nesa, hvari den sänkt riket;
erinrade om partiförföljelserna, om sina fruktlösa
försök att åstadkomma en förlikning, om de långvariga
riksdagstvisterna, under hvilka tiden blifvit förnött,
utan att något uträttats för den rådande nödens
afhjelpande, samt förklarade att han slutligen
ej funnit annan utväg återstå än att »gripa till
de medel, som hulpit andra frimodiga folkslag och
fordom Sverige sjelft under Gustaf Wasas fana från ett
olidligt välde och förtryck». Gud hade välsignat detta
verk, och konungen hade sett på en gång upplifvas
i folkets sinne det nit för fäderneslandet, som
fordom brunnit i Engelbrechts och Gustaf Erikssons
hjertan. Han hade lofvat att styra ett fritt folk,
och långt ifrån att vidröra friheten, vore det endast
sjelfsvåldet han ville afskaffa. »Detta», yttrade hatt
slutligen, »är det enda syftemål jag haft: att stadga
en rätt frihet, som endast kan göra mina undersåtar
lyckliga genom säkerheten under lagen och af lagen,
genom frihet i alla lofiiga näringar, genom rättvisans
oveldiga skipande, genom ordningens vidmakthållande,
genom befrämjande af allmän välmåga samt ändtligen
genom en ren gudsfruktans bibehållande. Allt detta kan
ej vinnas, utan att rikets styres efter en orygglig
lag, hvilkens bokstaf ej får vrängas, hvilken
förbinder icke allenast konung, utan ock ständer,
hvilken ej kan häfvas eller ändras utan bägges fria
samtycke, hvilken tillåter en för fäderneslandet
nitisk konung att öfverläggä med ständerna, utan att
de anse honom som en buse, för hvilken de böra rädas,
och ändteligen hvilken sammanbinder både konung och
ständer uti ett gemensamt intresse, som är rikets
väl. En sådan lag, lika bindande för mig som för eder,
är den jag nu skall låta eder föreläsas.»
Härefter upplästes af en revisionssekreterare den
nya regeringsformen, och sedan detta skett, frågade
konungen: »Antagen I för eder och edra efterkommande
till orygglig följd och efterlefnad i evärdeliga tider
den nu för eder upplästa lag och regeringsform?»
Denna fråga blef af ständerna i tre omgångar med
öfverljudt ja besvarad, hvarefter landtrnarskalken
och de öfriga talmännen framträdde att underskrifva
den nya grundlagen. Nät detta var gjordt, aflade
konungen sin ed att vilja styra riket efter den
nu antagna regeringsformen samt förklarade ännu en
gång, att han afsade sig det förhatliga konungsliga
enväldet och ansåge såsom sin största ära att vara
den förste medborgaren bland ett rättskaffens fritt
folk, hvarefter denna edliga försäkran, skriftligen
affattad, af honom undertecknades. Derpå fingo
ständerna aflägga en ny, på denna regeringsform
grundad tro- och huldhetsed, som af konungen
förestafvades, och sedan allt detta var förrät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
