Print (PDF) - On this page / på denna sida - Statshvälfningen 1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5$
ledamöter af bondeståndet, blef ett stats- och
bevillningsutskott, hvilket fick handlägga sä väl
bevillning»* som statsregleringsfrågorna.
Bankoutskottet framlade inom några dagar för stånden
samma betänkande om penningeväsendets ordnande,
som banko^Ieputationen förut lemnat till sekreta
utskottet; men adeln beslöt öfverlemna hela
detta ärende till kongl, maj:t, för att efter
bankofullmäktiges hörande vidtaga de åtgärder,
som kunde leda till det länge åsyftade makt, att
penningen måtte blifva en fast och säker mätare samt
verkligt mynt åter komma i rörelsen. Bondeståndet
skyndade att häri instämma, men borgareståndet fattade
särskildt beslut, åsyftande att verkställa den önskade
realisationen efter hand och göra den beroende af
handelsvågen, hvilket inom presteståndet, som äfven
tvekat att förena sig med adeln, väckte farhåga, att
man ville återkomma till det förra vexel-vingleriet,
hvarför presterne hellre instämde med adeln och
bönderne, och frågan blef sålunda genom tre stånds
beslut afgjord.
Äfven statsutskottet* var snart färdigt med
sitt betänkande. Det innehöll, att den allmänna
bevillningen skulle fortfara efter samma grunder och
till samma belopp, som ständerna vid näst föregående
riksdag åtagit! sig, samt att dessutom en begrafnings-
och kröningshjelp skulle under fyra år utgöras,
med ett belopp, motsvarande en tredjedel af den
allmänna bevillningen. Allt detta blef genast af
alla stånden bifallet; men i sammanhang dermed
stod frågan om bränvinsbränningen, hvilken äfven
nu, såsom vid så många föregående tillfällen,
blef en stridsfråga. ’Borgareståndet, som alltid
visat en viss benägenhet för bran vinsbränningens
inskränkande, beslöt nu, att den afgift, som i
bevillningsförordningen var utsatt för tillverkning
af bränvin, skulle utgå, äfven om kongl. maj:t kunde
finna för godt att förbjuda bränvinsbrän-ning. Adeln
skyndade att häri instämma, men bondeståndet beslöt,
att oni husbehofsbränningen förbjödes, skulle också
afgiften derför upphöra. Presteståndet hade afvaktat
bondeståndets beslut, men sedan konungen förklarat,
att han önskade ett sådant, som borgareståndet och
adeln fattat, så fogade sig presteståndet efter
hans vilja. Bönderne åter höllo länge fast vid
sitt beslut, men samtyckte dock slutligen att, om
kongl. maj:t skulle finna högst nödigt att i tryckande
hungersnöd på vissa tider förbjuda bränvinsbränningen,
bevillningen af allmogen ändock i ingen mån skulle
inskränkas.
Dagen efter, sedan bevillningsfrågan blifvit afgjord,
afslöts riksdagen den 9 September och ständerna
hemförlofvades. Riksdagsbeslutet innehöll ett
förnyadt erkännande af statshvälfningen och af den
regeringsform, som derur framgått, nya tacksägelser
mot konungen, som »genom sitt mannamod frälsat sitt
rike på brädden af dess undergång och krossat de
bojor, som tryckte frie medborgare».
Den förändrade sinnesstämningen, som röjt sig vid
riksdagen allt sedan statshvälfningen, delades
ock af hela landet. Sedan man funnit att den nya
regeringsformen erkände folkets lagstiftnings- och
beskattningsrätt, stälde* banken fortfarande under
ständernas vård och förvalt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
