Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges yttre förhållanden, 1772-1778
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Preussens tvångsåtgärder mot Sverige skulle begynna, så snart freden med Turkiet komme till stånd, och Barck erhållit underrättelse, att österrikiske ministern i Konstantinopel fått befallning att befordra denna freds ofördröjliga afslutande, var förekommandet deraf och krigets förlängande mellan Ryssland och Turkiet den enda utvägen att förskaffa Sverige fortfarande säkerhet mot dess östra granne. Efter samråd med prins Rohan tillskref derföre Barck svenska sändebudet hos sultan, Gustaf Celsing, att söka öppna ögonen på denne öfver dess sannskyldiga intresse, som fordrade krigets förlängande och derigenom Rysslands bringande till billigare fredsvilkor, i anseende till den mer och mer tilltagande vanmakten i Rysslands inre förhållanden. Celsing borde med största trygghet försäkra, att uthållandet af kriget skulle försätta Ryssland i största förlägenhet, ja, äfven framkalla uppror derstädes. Han borde fästa uppmärksamheten derpå, att den benägenhet för fred, Ryssland nu visade, just röjde dess svaghet, och att Sveriges regementsförändring medfört för Turkiet en ganska vigtig diversion, hvilken tillintetgjordes, i fall det gamla regeringssättet återinfördes. Slutligen borde Celsing utverka, att Sverige, när freden slötes, blefve inbegripet deri på det sätt, att sultan ansåge freden bruten, så snart Ryssland oroade sin granne med krig i anledning af dess nya statsförfattning. Franska sändebudet i Konstantinopel, grefve Saint Priest, hade samtidigt med denna depesch erhållit enahanda föreskrifter af Rohan.
Fredsunderhandlingar mellan Ryssland och Turkiet hade emellertid börjats i Fokzani redan i Augusti 1772, men blefvo snart afbrutna. Dock öppnades de åter i Bucharest i Oktober samma år; men äfven nu visade det sig, att de svenska och franska framställningarna hos sultan icke varit utan frukt, så att fredsunderhandlingarna ej heller då ledde till något resultat. Då emellertid häraf visade sig, att utsigterna för fred med Turkiet aflägsnades och besittningstagandet af de delar utaf Polen, hvilka de delande makterna tillvällat sig, härigenom fördröjdes, blef ock, under kejsar Josefs inflytande, Österrikes bemödande att bispringa Sverige betydligen förändradt. I en depesch till konungen af den 26 November 1772 skref Creutz från Paris, att wienska hofvets uppförande mycket oroade hertigen af Aiguillon. Han hade genom franske ambassadören i Wien påmint detsamma om dess förbindelser och begärt få veta, om Frankrike kunde få räkna på dess bistånd och deltagande, i fall Sverige blefve angripet; men furst Kaunitz hade rent ut förklarat, att i fall Sverige blefve anfallet, kunde österrikiska hofvet icke annat än vara neutralt, emedan det icke ville inblanda sig i något krig.
Det var åter Polens delning, som förhindrade österrikiska hofvet att lyssna till framställningarna från Sverige och Frankrike. Också gjorde konung Fredrik, själen i detta föga hedrande företag, nu allt för att söka skrämma sin systerson till eftergifvenhet för Rysslands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
