Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges yttre förhållanden, 1772-1778
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
henne. Grefve Panin komplimenterade och ursäktade sig på sitt vanliga sätt och i sitt vanliga språk, som är fullt af omsägelser.»
Samma dag, den 17 Juni, begaf sig konungen, åtföljd af baron von Nolcken, till Czarskoe Selo, der hofvet då vistades. Baron von Nolcken ledsagade honom till kejsarinnans kabinett, och de båda höga personerna hälsade hvarandra såsom nära slägtingar samt visade sig å ömse sidor högst förtjusta öfver att råkas. Den ena lustbarheten följde sedermera på den andra, och kejsarinnan gjorde allt för att roa och behaga sin höge gäst, hvilken hon tillika förärade de dyrbaraste presenter. Så fick han bland annat en käpp, så rikt besatt med briljanter att den värderades till 60,000 rubel, och konungen å sin sida bemödade sig att ej stå henne efter i gåfvornas dyrbarhet och elegans. Allt tycktes sålunda antyda det bästa förhållande emellan de båda höga personerna; men i sjelfva verket voro båda allt för stolta, att något verkligt förtroende skulle kunna dem emellan uppstå. Båda ville de spela första rollen i norden och båda trodde de sig dertill kallade, hvarföre de ock mera i orden än af hjertat betygade för hvarandra sin ömsesidiga beundran.
Bättre lyckades det grefve Ulrik Scheffer att vinna kejsarinnans förtroende. Han förklarade helt uppriktigt för henne det behof Sverige hade af fred och den förhoppning konungen i egenskap af slägting hyste, att hennes välvilja ej skulle tillåta henne störa hans omsorger för sitt folks sällhet. Kejsarinnan svarade med all synbar uppriktighet, att så länge konungen lät henne vara i fred, hvarför Scheffer som kanslipresident var henne en borgen, skulle Sverige ej hafva något att befara, ty hennes planer voro riktade åt andra håll, der hon hoppades, att hennes granne ej skulle tillåta sig någon inblandning, hvilken lugnande förklaring Scheffer skyndade att meddela konungen.
Efter flera veckors sammanvaro, hvarunder konungen trodde sig hafva gjort det bästa intryck hos kejsarinnan, anträdde han återresan den 16 Juli.
Ulrik Scheffer såg likväl ej förhållandena lika förtröstansfullt som konungen. Han var öfvertygad, att om konungen ej iakttoge den strängaste neutralitet i allt hvad som rörde de yttre angelägenheterna, skulle förhållandet å Rysslands sida blifva lika hotande som förut, och förnämsta syftemålet för hans ledning af de svenska utrikesärendena blef således att med yttersta försigtighet undvika allt, som kunde ingifva ryska hofvet något misstroende.
Det var likväl icke lätt att förmå konungen till samma försigtighet. Hans lifliga inbillning förespeglade honom den ena utvägen efter den andra att genom något djerft steg väcka Europas uppmärksamhet och ytterligare öka den beundran, han väckt genom sin lyckliga statshvälfning.
Förhållandena inom vår verldsdel voro ock nu sådana, att de för ett sinne, böjdt för äfventyrliga företag, väl kunde synas lemna tillfälle dertill. Frankrike, der Ludvig XVI i Maj 1774 efterträdt sin farfar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
