Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges yttre förhållanden, 1772-1778
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ludvig XV, lemnade ett verksamt biträde åt de engelska kolonisterna i Nordamerika, som sedan Februari 1775 voro i krig med moderlandet. Preussen stod slagfärdigt mot Österrike, hvars kejsare Josef II sökte med österrikiska monarkien införlifva Baiern, i utbyte mot österrikiska Nederländerna, och slutligen hade misshälligheter uppstått mellan Ryssland och Turkiet, hvilka hvarje ögonblick hotade att utbryta i ett nytt krig.
Då de europeiska stormakterna så voro upptagna, hvar på sitt håll, kunde konung Gustaf hoppas att, ostörd af dem, kunna utföra något dristigt företag, hvarigenom Sverige kunde åter blifva en stormakt, hvilket han så ifrigt eftersträfvade.
Hans blickar voro nu åter riktade på Danmark. Under Christian VII:s sinnessvaghet styrdes riket af hans styfmoder, den stolta och ärelystna enkedrottningen Juliana Maria. Konungens son, kronprinsen Fredrik, var svag och sjuklig samt gaf föga hopp om någon lång lifstid. Efter honom var Julianas son, arfprinsen Fredrik, närmast berättigad till tronen; men äfven han var sjuklig och ännu barnlös efter ett fyraårigt äktenskap. Efter dessa båda var kronprinsens syster, prinsessan Lovisa Augusta, dotter af Christian VII och Carolina Mathilda, den närmaste tronarfvingen; men åtskilliga misstankar voro fästade vid äktheten af hennes börd. Skulle dessa misstankar blifva bekräftade, så var Gustaf III:s gemål, Christian VII:s syster Sofia Magdalena, näst efter henne berättigad till danska tronen, och Gustaf sökte nu af danska hofvet utverka formligt erkännande af sin arfsrätt till Danmarks rike, enligt danska Kongeloven. För ombesörjande af en så grannlaga angelägenhet ansåg han emellertid sin personliga närvaro i Köpenhamn nödvändig och beslöt derföre göra ett besök derstädes under en företagen resa till Skåne. Friherre Evert Taube sändes till Schlesien, der Fredrik II för tillfället vistades, med ett uppdrag, som troddes stå i nära samband med planerna å Danmark, och Toll, som alltid hade konungens förtroende i kinkiga och grannlaga värf, reste i förväg till Köpenhamn, under förevändning att se det stora läger, som der hölls 1778, men i sjelfva verket att förbereda svenske ministern Sprengtporten på konungens resa och hvad dermed stod i samband.
Toll blef särdeles väl mottagen i Köpenhamn. Man försäkrade honom, å konungens vägnar, att man gerna ville anse konung Gustafs besök som ett nytt vedermäle af vänskap och förtroende de båda hofven emellan och att man lifligt önskade detta goda förhållandes fortfarande; men då Toll meddelade Sprengtporten hvad som egentligen var i fråga, visade den svenske ministern den största bestörtning och oro. Konungen infann sig emellertid i Köpenhamn den 22 Juni, öfvervar öfningarna i det stora lägret och blef synnerligen omtyckt af danska allmänheten. Följande dagen aflade han ett besök hos den kungliga familjen på Fredriksbergs lustslott och gjorde äfven här det fördelaktigaste intryck genom den finhet, artighet och belefvenhet, som i ovanligt hög grad utmärkte honom. Den egentliga afsigten med sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
