- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Nionde bandet. Gustaf III. Gustaf IV Adolf /
74

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges yttre förhållanden, 1772-1778 - Sveriges inre förhållanden, 1772-1778

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

besök vann han dock icke och synes ej ens hafva fått tillfälle att framkomma med något dit syftande förslag.

Efter denna utflygt återvände konungen genom Skåne och Carlskrona till Stockholm, men dröjde icke att uppgöra nya politiska planer. Utsigterna voro ock nu högst krigiska. Preussen stod fortfarande rustadt till ett krig mot Österrike, och ett nytt krig hotade att utbrista mellan Ryssland och Turkiet. Skulle Josef II fullfölja sina planer att förena Baiern med Österrike, och Frankrike dervid ställa sig på Preussens sida, så vore ett europeiskt krig för handen och Gustaf hade då fria händer i norden. Han hade också genast en ny politisk plan färdig och den ganska omfattande. Frankrike skulle intaga och behålla Österrikiska Nederländerna, Hannover tillfalla huset Braunschweig, Bremen och Verden återställas till Sverige och Gustaf lemnas frihet att mot Danmark utföra det holsteinska husets gamla hämdeplaner.

Vi finna sålunda, under detta på det hela lyckligaste tidskifte af Gustaf III:s regering, ledningen af Sveriges förhållanden till utländska makter med klokhet och varsamhet förd af Ulrik Scheffer, men denna ledning mer och mer hotad af konungens äfventyrliga planer, hvilkas verkställande hindrades endast genom saknaden af dertill lägligt tillfälle.

Sveriges inre förhållanden, 1772—1778.


Den nya regeringsformen, till hvars särskilda delar vi återkomma vid framställningen af svenska statsförfattningens utbildning under Gustaf III:s regering, hade lagt makten i konungens hand lika öfvervägande, som den förut varit i ständernas. Dessa voro visserligen bibehållna, men det berodde af konungen att sammankalla dem, för att rådslå om sådana ärenden, för hvilka han dem sammankallat. Äfven rådet var bibehållet, men riksråden till- och afsattes nu endast af konungen och voro hans embetsmän, icke ständernas fullmäktige. För öfrigt var i regeringsformen mycket obestämdt om konungens och folkets ömsesidiga rättigheter, och i synnerhet var det ovisst, huruvida alla de rättigheter, som ej voro uttryckligen angifna i den nya regeringsformen, tillhörde konungen eller folket.

Sedan konungen utdelat belöningar åt dem, som deltagit i revolutionen, ordnade han rådets verksamhet och de särskilda statsdepartementen. Rådet förblef fortfarande deladt i två afdelningar: den ena för rättvisans skipande, men den andra utan bestämd verksamhet, utom att yttra sig öfver sådana ärenden, som af de särskilda statssekreterarne, på konungens befallning, inför densamma föredrogos. Utom justitieafdelningen fans sålunda en utrikes ärendens konselj, en militärkonselj samt en finans- och ekonomikonselj, äfvensom en dag i veckan upptogs af kabinettsärenden, då konungen bortgaf embeten och utdelade nådebevis, hvarvid två riksråd turvis voro tillkallade. De utrikes ärendena passerade icke genom konseljen, utan föredrogos af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:47:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/9/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free