Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges inre förhållanden, 1772-1778
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
värde — allt detta förorsakade oro öfverallt i landet, hvilken ytterligare ökades genom mer än 70 förordningar, som i detta ämne utgåfvos under åren 1775—1782. Man anmärkte äfven, att konungen genom några af dessa förordningar kommit i motsägelse med sig sjelf. Han hade nemligen genom en förordning af den 16 Juli 1776 förbjudit husvisitationer efter lurendrejadt gods, såsom oförenliga med undersåtarnes hus- och hemfrid; men icke desto mindre skedde, i följd af hans bränvinslagstiftning, visitationer och konfiskeringar i alla delar af landet.
Om sålunda denna bränvinslagstiftning börjat rubba tillgifvenheten för konungen hos de talrikare samhällsklasserna, hade hans mer och mer framträdande böjelse för prakt, ståt och en småaktig etikett väckt ett icke ringa missnöje hos flera inom de högre stånden. Hans ytterliga månhet om sin kungliga värdighet hade förmått honom att ordna ceremonierna vid hofvet i så nära öfverensstämmelse som möjligt med dem vid det franska, och han ingick sjelf i de minsta detaljer, för att så troget som möjligt införa franska hofvets bruk. Detta stötte flera af de högre embetsmännen, som funno sin värdighet nedsatt genom den nya etiketten, och i allmänhet ansåg man de fransyska bruken ej rätt öfverensstämma med den flärdfrihet, hvilken svenska folket älskade och fordom varit vant att finna äfven hos sin konung.
Den förste af konungens förtrogne, som öppet bröt med honom, var Jakob Magnus Sprengtporten, som uppgjort planen till statshvälfningen och derföre äfven, såsom här ofvan är visadt, fått af konungen mottaga de mest lysande bevis på hans erkänsla. Sprengtporten kunde likväl aldrig förlåta konungen att hafva verkstält statshvälfningen under hans frånvaro, hvarigenom han blifvit beröfvad äran af dess utförande, och vid flera tillfällen gaf han luft åt sitt missnöje samt visade sig ytterst svår att tillfredsställa. Först vägrade han mottaga befälet öfver gardet, när Fersen lemnade detta befäl, och det var endast med yttersta svårighet Fersen kunde förmå honom att mottaga detta bevis på konungens ynnest och förtroende, ehuru konungen, såsom ett ytterligare tacksamhetsprof, lät honom tillika behålla så väl öfverinseendet öfver fästningsbyggnaderna i Finland, som befälet öfver det dragonregemente, han derifrån medfört och sjelf två år förut uppsatt samt hvilket nu af konungen förklarades för en lif- och hustrupp, tillhörande hans lifgarde, med benämning af Lifgardets Dragoner (nuvarande Lifgardet till häst) och med samma rang inom kavalleriet, som fotgardet hade inom infanteriet, hvaröfver det öfriga kavalleriet och synnerligast Lifregementet visat icke ringa harm och missbelåtenhet. Sedermera, när i början af året 1773 Finland tycktes mer och mer hotas af ett ryskt anfall, förordnade konungen Sprengtporten att såsom öfverbefälhafvare derstädes aflösa den gamle Stackelberg; men detta befäl vägrade Sprengtporten bestämdt att mottaga, emedan det vore ett bevis på konungens onåd och beslut att aflägsna honom. Äfven denna olydnad blef honom förlåten, men följande året fick han ett nytt tillfälle att röja sitt misshumör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
