Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1778
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ojemförligt betänkligare än nu, emedan man ej kunde vara säker för nya försök från grannrikenas sida till inblandning i våra inre förhållanden samt för ett nytt framträdande af den med så mycken svårighet bilagda partisöndringen.
Riksdagskallelsen utfärdades emellertid den 9 September 1778, således på dagen sex år efter den sista riksdagens slut, och den 19 Oktober samlades ständerna i Stockholm. De egentliga riksdagsförhandlingarna begynte dock först den 30 Oktober, då konungen på rikssalen öppnade riksdagen med ett tal, hvari han framhöll de lyckliga förhållanden, som inträdt sedan den föregående riksdagen, samt angaf tillika hvad sedan dess blifvit af regeringen uträttadt, hvilket sedermera närmare utvecklades i de efter talets slut af hofkansleren upplästa »punkter, om hvilka kongl. maj:t i nåder funnit för godt att underrätta riksens ständer», hvaruti omförmäldes de särskilda regeringsåtgärderna, till hvilka vi återkomma i öfversigten af rättsväsendet, förvaltningen, statshushållningen och krigsväsendet under Gustaf III:s regering. Det hela vittnade, att ganska mycket blifvit uträttadt och att, om man hade att beklaga en felaktig åtgärd, bränvinslagstiftningen, funnos rätt många att prisa, samt att i allmänhet det sätt, hvarpå riksstyrelsen dittills under det nya statsskicket blifvit förd, gaf vida mer anledning till belåtenhet än till missnöje.
Snart erhöll ock denna belåtenhet en ny anledning. Mot slutet af sitt tal hade konungen yttrat sin förhoppning att om några få dagar kunna åt ständerna anförtro det barn, han väntade till sin ålderdoms tröst och sin trons stöd. Denna förhoppning gick också i fullbordan redan två dagar derefter, då drottningen den 1 November 1778 nedkom med en son, hvars döpelseakt ständerna anmodades att såsom faddrar öfvervara den 10 November och som då efter Sveriges störste konung erhöll namnet Gustaf Adolf. Glädjen var allmän och de lifligaste fröjdebetygelser i alla delar af riket vittnade om folkets tillgifvenhet för konungen och deltagande i hans lycka.
I riksdagskallelsen hade blifvit infördt, att adeln skulle rätta sig efter Gustaf Adolfs riddarhusordning af den 6 Juni 1626, och stor oro rådde derföre hos den talrikare delen af adeln, emedan man förmodade, att äfven adelns år 1719 upphäfna indelning i herre-, riddare- och svenne-klasserna skulle återupplifvas. Detta visade sig ock vara förhållandet. Konungen kallade adeln till rikssalen den 3 November och förde sjelf ordet vid sammanträdet, hvarvid han ej tillät någon diskussion om giltigheten af 1626 års riddarhusordning i dess helhet, utan endast angående några förändringar deri, som funnits erforderliga. I enlighet med konungens förslag blef ock nu beslutadt, att klasserna skulle blifva desamma och hafva samma benämningar som i 1626 års riddarhusordning, så att herreklassen utgjordes af grefvar och friherrar (omkring 270 ätter), riddareklassen af icke till friherrlig eller greflig värdighet upphöjde afkomlingar af personer, som varit riksråd, samt svenneklassen af hela den öfriga adeln; men att, då riddareklassen nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
