Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1778
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
propositioner, och den berättigade honom, om stånden stannat i skiljaktiga beslut, att deraf taga hvad bäst honom syntes.
Den 31 Oktober meddelade konungen ständerna på rikssalen sina propositioner i flera lagfrågor, alla utmärkta af tidehvarfvets stigande upplysning, som började mildra lagarnes hårdhet genom afseende på naturlig rättvisa och billighet. Vi hafva förut omtalat, huru en af Gustaf III:s första regeringshandlingar efter statshvälfningen varit att afskaffa alla slags pinliga förhör. På samma bana fortgick han vid 1778 års riksdag genom sina propositioner om »moraliteten i lagen och hvad i lagen kan finnas, som uppmuntrar angifvare och störer ärlighet och förtroende»; om »mildring af dödsstraff för barnamord samt några andra brott och missgerningar», hvaribland upphäfvande af dödsstraff för trolldom; om »preskription i brottmål», eller stadgande af en tid, hvarefter brottmål ej mera får åtalas; om »inskränkning af de viten och böter, som domare och exekutorer af egen åtgärd och dom tillfalla»; samt att »andra brott icke må beläggas med straff af ärans förlust, än de, hvilka uti sig innefatta infami eller nedrighet och skam». De i följd deraf i allmänna lagen föreslagna förändringar blefvo af ständerna hufvudsakligen antagna; men liksom för att försöka, om det initiativ i lagfrågor, som i regeringsformen var ständerna förbehållet, verkligen finge af dem utöfvas, gjorde de sjelfva en proposition i samma anda om »religionsfriheten och de vilkor, hvarunder den i riket kunde åtnjutas». Den blef af konungen bifallen och föranledde det s. k. toleransediktet af den 24 Januari 1781, hvilket konungen sände till grefve Creutz i Paris, med önskan att det måtte öfversättas och införas i Gazette de France, för att visa fransmännen huru långt svenskarne redan hunnit i fördragsamhet.
En samtida anteckning upplyser emellertid, huru det tillgått med åstadkommandet af denna proposition om religionsfriheten, åtminstone i ett af riksstånden. Schröderheim hade, på konungens befallning, talat med Nils Svensson från Göinge härad, som hade mycket inflytande inom bondeståndet, om möjligheten att få den fria religionsöfningen bifallen af detta stånd, der man fruktade mycken motsägelse. Nils Svensson försäkrade, att den skulle enhälligt beviljas; han kände sitt stånd och visste huru han skulle taga det. När framställningen var uppläst, hördes en röst längst bort, bakom de andra, ropa: »Gud bevare oss! Det kunna vi aldrig bevilja, ty då blir landet uppfyldt af skojare och tatare och sådant pack som gör allmogen största plåga.» Det var Nils Svensson, som alltid satte sig bakom de öfrige, för att synas blygsam, emedan han väl visste att de, som fikade efter de främsta platserna, hade föga inflytande. Hvad han nu yttrat följdes af ett bifallssorl; men när detta saktat sig, sade Schröderheim: »Långt ifrån att gynna tatare och sådana, vill konungen taga kraftiga mått och steg mot deras kringstrykande. I denna framställning är ej fråga om dem.» — »Kan herrn lofva oss», frågade då Nils Svensson, »att den ej skaffar oss tatare på halsen?» — »Det försäkrar jag», svarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
