Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1778
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Askersund, varit utsatta för svåra eldsvådor, och konungen måst till nödens afhjelpande anlita statens tillgångar. Riket kunde då under de flesta år ej producera tillräckligt spanmål till fyllande af behofvet, utan man nödgades, till förekommande af hungersnöd, årligen införskrifva några hundra tusen tunnor, hvaraf kronomagasinen behöfde en betydlig del, för understöd i missväxtår. Allt detta, i förening med en af konungen beviljad förhöjning i alla embetsmannalöner och med en lysande hofhållning, föranledde för konungen ett stort behof af penningar. Ständerna förmåddes ock att erbjuda 42 tunnor guld i faddergåfva åt den nyfödde kronprinsen, och dessutom lemnades ett kreditiv på banken till ett belopp af 50 tunnor guld, att lyfta i händelse af inträffande våda för riket; men deremot begärdes ingen ökad bevillning eller särskilda anslag till afbetalning å riksskulden, som derföre allt framgent förblef tryckande och föranledde nya lån för omsättning af de gamla. Konungen ville icke äfventyra sin popularitet genom begäran om nya skatter, hvilket otvifvelaktigt skulle väckt så mycket större missnöje, som man icke skulle underlåtit att påstå behofvet deraf vara hufvudsakligen framkalladt af hans alltför kostsamma hofhållning och misshushållning i allmänhet. Flere funnos ock inom stånden och synnerligast inom adeln, som blott afvaktade en lämplig anledning att uppträda såsom oppositionsmän, hvilket de nu svårligen kunde, då konungens förslag icke dertill lemnade tillfälle.
Ett försök skedde dock att visa ständernas myndighet i en fråga, der den bäst kunde ådagaläggas, nemligen i förvaltningen af banken. Den 17 November uppläste Fersen på riddarhuset ett memorial angående behöfligheten af en instruktion för banko-utskottet. En sådan hade förut vanligen varit innefattad i den, som af ständerna blifvit utfärdad för sekreta utskottet, hvarföre en särskild instruktion för banko-utskottet dittills ej varit erforderlig; men då detta utskott nu hörde omedelbart under riksstånden, behöfdes ock för detsamma särskilda föreskrifter, och Fersen föredrog nu ett af honom uppsatt förslag till sådan instruktion. Det innehöll, att ingen förändring i författningarna angående bankolån, inga nya utvägar och medel till realisationens upprätthållande, ingen disposition af bankens vinst, ingen tillökning i bankens stat kunde ske utan anmälan hos riksens ständers plena och deras bifall. Skulle utskottet någonsin vilja företaga något i strid mot dessa föreskrifter, så egde hvarje dess ledamot rättighet att, utan afseende å aflagd tysthetsed, sådant i sitt stånd anmäla samt vore ståndets förtroende förlustig, om han handlade deremot.
Förslaget blef genast bifallet af adeln och samma förmiddag remitteradt till preste- och borgare-stånden, hvilka, jemte adeln, hade vård om banken och hvilka nu äfven genast antogo den föreslagna instruktionen.
Konungen hade till en början ej fästat någon vigt vid detta förslag, hvarom Fersen på förhand talat med landtmarskalken och hvilket konungen trodde endast vara ett återupprepande af de förra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
