Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1778
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föreskrifterna för bankodeputationen; men sedan Liljencrantz fäst hans uppmärksamhet derå, att genom en punkt i den nya instruktionen hvarje banko-utskotts medlem blifvit berättigad att i ståndens plena anmäla, om i utskottet några beslut togos stridande mot bankens väl och säkerhet, hvilket måste hafva till följd, att det hemlighetsystem, som man då ännu ansåg vara af så mycken vigt för att upprätthålla bankens kredit, ej längre kunde iakttagas, blef konungen orolig och började äfven nu misstänka, att under förslaget låg långt mera, än dess ordalydelse tycktes angifva. Han befarade nemligen, att derunder doldes en plan icke blott för tillintetgörande af realisationen, hvars motståndare Fersen från början varit, utan också att, då de tre stånd, som hade banken under sin vård, beslutat, att deras deputerade eller revisorer, såsom de nu kallades, skulle hvart tredje år sammanträda för att öfverse och granska bankens förvaltning, kunde, genom dessa revisorers rätt att vädja till ständerna, sammankallandet af en riksdag föranledas, när sådant vore för konungen minst önskligt. Att Fersen lyckats, konungen ovetande, genomdrifva sitt förslag i riksstånden, vittnade ock, att den gamle riksdagsledaren ännu var inflytelserikare än konungen anat, hvilket icke så litet förtröt honom. Han synes först tänkt på någon våldsam åtgärd, men lugnade sig snart och sökte i stället finna någon utväg till en jemkning i den föreslagna instruktionen, hvilken man icke kunde upphäfva, då den redan var af ständerna beslutad.
Den 20 November yttrade generalmajoren Henrik af Trolle å riddarhuset, att den antagna instruktionen syntes honom betänklig i det hänseendet, att om konungen hade några meddelanden att göra bankofullmäktige eller bank-utskottet, hörde dessa meddelanden under hvad § 47 i regeringsformen stadgar om ärenden, som böra hemliga hållas, hvarföre ock de deri deltagande utskottsledamöterne beslutade med rikets ständers rätt; men härom vore intet förbehåll infördt i instruktionen, hvilken således härutinnan vore i strid mot regeringsformen. Fersen genmälde, att den åberopade paragrafen i regeringsformen hade afseende på ett »hemligt utskott», hvilket konungen vid denna riksdag ännu icke begärt; men att deremot § 55 i samma grundlag uttryckligen stälde banken under ständernas vård, med rättighet att föreskrifva reglementen och stadgar för dess förvaltning. Flere förenade sig likväl med Trolle, och slutligen ingick äfven Fersen och med honom adeln på ett af borgareståndet föreslaget och redan af presteståndet bifallet tillägg af ett nytt moment i instruktionen, hvari stadgades, att om kongl. maj:t funne för godt utskottet något i nåder meddela, hade detsamma att ställa sig till efterrättelse § 47 i regeringsformen.
Denna hotande tvistefråga mellan konungen och ständerna hade sålunda blifvit lyckligen bilagd; men en ny väcktes, då förre protokollssekretaren i utrikesexpeditionen Rudolf Wilhelm Hummelhjelm i ett till adeln den 19 Januari 1779 ingifvet memorial begärde upplysning om, huru 1617 års riksdagsordning och 1772 års regeringsform skulle kunna förenas, då, enligt den senare, rikets ständer deltaga i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
