Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1779-1786
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
herre med peruk, mycket liflig i sina façoner och klädd i grön uniform med röda underkläder.»
I Rom, dit konungen ankom julaftonen sent på qvällen, sammanträffade han åter med kejsaren, och det bästa förhållande tycktes råda dem emellan.
Kort derefter reste kejsaren till Neapel, och i afvaktan på hans återkomst derifrån dröjde konungen i Rom, der han flitigt tog kännedom om konstsamlingarna och de många öfriga märkvärdigheter denna stad har att erbjuda. Hos påfven lät han presentera sig endast som grefve af Haga, och blef vid första företrädet ensam införd i påfvens kabinett utan alla ceremonier; men då följande dagen riksrådet Sparre hade offentligt företräde, skedde det med all den etikett och de ceremonier, som iakttages vid dylika tillfällen mot romerska rikets furstar. Franske ambassadören i Rom, kardinal de Bernis, var för öfrigt den, med hvilken konungen nu förtroligast umgicks och genom honom fick han äfven en inbjudning från Ludvig XVI att besöka franska hofvet under återresan till Sverige.
Den 30 Januari 1784 ankom konungen till Neapel, der han blef på det vänskapligaste mottagen af både konungen och drottningen, hvilka för honom anstälde flera festligheter, hvarpå man visste att han satte högt värde. En sådan till firande af statshvälfningen den 19 Augusti 1772 gafs äfven af ryske ambassadören i Neapel. Det bästa förstånd tycktes sålunda råda mellan konungen och ryska hofvet; men att han icke kunde vänta Rysslands bistånd eller neutralitet under ett anfall mot Danmark, visade sig först genom ett förslag från ryska hofvet om ett »familjefördrag» mellan Ryssland, Sverige och Danmark, och sedermera fick konungen från kejsarinnan ett bref, hvilket, ehuru hållet i en vänskaplig och skämtsam ton, likväl med ens gjorde slut på planen att förena Norge med Sverige.
»Jag har haft äran mottaga det bref, som Eders Maj:t behagat tillskrifva mig från Neapel», skref kejsarinnan, »och hvari E. M. berättar mig huru liten ledighet blir öfrig under dess åtskilliga utfarter. Om mina ministrar varit E. M. till någon nytta, har jag ej skäl att ångra de befallningar, jag gifvit dem och hvarmed jag ej haft annan afsigt än att lemna E. M. ett bevis af min vänskap och uppmärksamhet. Då jag ej erhållit något bref från H. M. kejsaren, sedan dess resa till Italien, kan jag ej tillfredsställa E. M:s nyfikenhet angående den tanke, hvilken denne monark hyser om grefven af Haga. Hvad jag är säker om är, att förtjensten ej undgår ett grundligt snilles skarpsynthet, som alltid sysselsätter sig med nyttiga föremål och ej lemnar åt frivoliteter annan uppmärksamhet än den granskande och djupsinnige betraktarens. Då E. M. begifver sig genom Rom, Venedig, Parma och Milano till Frankrike, ber jag E. M. vara öfvertygad, att mina önskningar följa dess resa. Emellertid, om E. M. önskade nyheter från våra länder, så skulle de blifva, att man beklagar sig mycket öfver spanmålsbrist, öfver sällsyntheten af penningar, öfver denna tidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
