Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1779-1786
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svårigheter. De gamla loforda det förflutna, de unga hoppa och dansa. Likväl äro vi ännu rika på projekt. Man påstår, att E. M. hemligen gör tillredelser att bemäktiga sig Norge. Jag tror ej ett ord deraf och ej heller mera på ryktet, som hotat mig med ett infall i Finland, der E. M. ämnar, såsom man påstår, nedsabla mina svaga garnisoner och gå rakt på Petersburg, förmodligen för att der supera. Då jag icke lägger någon vigt på hvad man yttrar i konversationer, der, för att försköna diktionen, inbillningskraftens utflygter oftare röja sig än sanning och möjlighet, säger jag åt hvem som vill höra det helt enkelt, att det blir ingenting af hvarken det ena eller det andra.»
Gustaf III insåg detsamma efter denna förklaring, särdeles som tillika underrättelse kom, att fred blifvit ingången mellan Ryssland och Turkiet i Januari 1784, då sultan gifvit efter för de ryska fordringarna och afträdt Krim, Taman och Kuban, samt att en statshvälfning inträffat inom Danmark, hvarigenom den hatade Guldbergska styrelsen blifvit störtad och kronprinsen trädt i spetsen för regeringen, i Mars samma år.
Båda dessa förhållanden hade väl ock vållat den hastiga omkastningen i den synnerliga vänskaplighet och uppmärksamhet kejsarinnan förut visat konung Gustaf, hvilken omkastning nu röjde sig icke blott i den bestämda förklaringen att ingenting skulle blifva af hans tillämnade förslag mot Norge, utan äfven i sammanställningen af kejsar Josef med grefven af Haga, der det icke var svårt att inse hvilken hon betraktade såsom »det grundliga snillet, den djupsinnige tänkaren», och hvem som menades med älskaren af »frivoliteter». Att kejsaren så ansåg Gustaf III, är redan nämndt, och att han ingifvit Katarina II samma uppfattning, så vida hon ej hyst den redan förut, är ock ganska troligt. Någon politisk nytta af sin resa till Italien, som sades hafva sammanträffandet med kejsar Josef till väsentlig anledning, hade konungen sålunda ej haft, och för honom återstod alltså nu att försöka hvad gagn han kunde hemta af sitt besök i Frankrike under hemresan.
Från Neapel återvände konungen till Rom, der han tillbragte påskhelgen och dit han låtit kalla sin öfverhofpredikant, friherre Carl Edvard Taube, för att hålla gudstjenst i det af konungen inrättade lutherska kapellet, der Gustaf tog nattvarden påskdagen, under det påfven läste messan i St. Peterskyrkan.
Hemvägen tog konungen öfver Venedig, Turin och Genua till Paris, der han var hemmastadd sedan sitt besök 1771 och der han mottogs på ett sätt, som sällan kommit någon främmande furste till del. Hans första besök der egnades Franska akademien, som hade offentlig sammankomst för Montesquieus mottagande. När konungen inträdde i den för honom anordnade tribun, möttes han med de lifligaste bifallsyttringar, hvilka förnyades, då talarne för tillfället yttrade sin glädje att se »en genom en stor statshvälfning ryktbar konung först bland monarker bevista den offentliga sammankomsten af ett samfund,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
