Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1779-1786
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfversten grefve De la Marck. Äfven återresan skedde öfver Warnemünde, der konungens jakt Amadis den 29 Juli var honom till mötes, med hvilken han den 2 Augusti kom till Dalarön och derifrån reste landvägen till Stockholm samt återtog regeringen följande dagen.
Hans förhållanden till främmande makter hade under resan, i följd af skrifvelsen från kejsarinnan, undergått en icke oväsentlig förändring. Mötet i Fredrikshamn mellan honom och henne hade hos de öfriga europeiska makterna väckt föreställningen om en nära förbindelse mellan Sverige och Ryssland, hvilken i sjelfva verket blott hade en skenbar tillvaro. I Frankrike hade denna föreställning väckt oro, emedan franska politiken sedan gammalt afsett att i Sverige hafva en motvigt mot Rysslands öfvermakt i norden, hvilket ock föranledt franska hofvets frikostighet med subsidier till Sverige. Detta hofs sändebud i Rom hade derföre fått befallning att ifrigt yrka på konungens besök i Frankrike under hans hemresa, för att man måtte komma på det klara i afseende å Sveriges förbindelser med Ryssland eller Frankrike. Gustaf III hade ock i det längsta stått fast vid förbindelsen med Frankrike, men på sista tiden börjat finna, att detta rike, i följd af dess förstörda finanser och oron i dess inre, icke längre kunde räknas för något pålitligt stöd, hvarföre han närmat sig Ryssland under förhoppning att, medan det var upptaget af kriget mot Turkiet, få fria händer mot Danmark; men när detta krig var slutadt och kejsarinnans bref öfvertygade konungen, att hon ej skulle tillåta något anfall mot Danmark, slöt han sig åter till Frankrike, och följden blef det ofvannämnda nya vänskapsförbundet.
Under tiden hade rykten börjat sprida sig om rustningar både i Danmark och i Ryssland vid finska gränsen. I Danmark hade man länge varit i okunnighet om konung Gustafs tillämnade anfall. Ej förr än i slutet af Januari 1784 fick danska sändebudet i London genom dervarande ministern för utrikes ärendena kännedom om Gustafs plan; men den engelske ministern hade största svårighet att öfvertyga den danske om dess verklighet. Först sedan, efter den Guldbergska styrelsens fall, grefve Bernstorff åter fått ledningen af Danmarks utrikesangelägenheter i April 1784, började man i Danmark med allvar vidtaga försvarsanstalter, hvilka dock, i följd af freden mellan Ryssland och Turkiet samt ryska kejsarinnans beslut att icke medgifva någon utvidgning af Sveriges område, blefvo öfverflödiga. De ryska rustningarna tyckes ock endast haft för afsigt att gifva eftertryck åt det tillkännagifvande af detta beslut, kejsarinnan gifvit konungen.
Denne hade, såsom vi här ofvan sett, häraf funnit sig föranlåten frånträda det så länge och så ifrigt omfattade förslaget, men återkom likväl under de följande åren till åtskilliga planer att genom utbyte af Pomern och arfsrättigheterna till Holstein erhålla Norge, samt att störta den dåvarande styrelsen i Danmark och återgifva ledningen deraf åt enkedrottningen, hvilket skulle ske med svensk hjelp, hvarigenom hon skulle blifva beroende af Sveriges konung och skrämmas att villfara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
