Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De inre förhållandena 1779-1786 - Riksdagen 1786
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mera riktadt mot regeringen, nu vände sig mera uteslutande mot konungens person och tillika mot det nya regeringssättet, såsom lemnande alltför fritt spelrum åt hans personliga maktutöfning, hvilket lika tydligt som på ett för honom sjelf högst öfverraskande sätt visade sig vid den följande riksdagen.
Oroligheter saknades emellertid icke äfven i början af nu ifrågavarande tidskifte, men de voro då föranledda af underordnade myndigheters egenmäktiga tilltag. Så hade under våren 1780 jäsning uppstått bland allmogen i flera landsorter, hufvudsakligen framkallad af missnöje med bränvinsförfattningarnas tillämpning.
Dessa oroligheter blefvo likväl utan synnerlig svårighet stillade, men hvad som var långt svårare att afhjelpa och som blef ett mer och mer tilltagande ondt under hela återstående delen af Gustaf III:s regering, var den finansiela förlägenheten, hvilken tilltog år från år och till en närmare utveckling hvaraf vi återkomma vid framställning af statshushållningen under Gustaf III:s regering. Den blef slutligen sådan, att konungen, ehuru mycket emot sin vilja, fann sig föranlåten att 1786 sammankalla en riksdag. De råd, som bestämde konungen härtill, kommo från två personer, som icke voro vänner, och deras råd hade måhända derföre så mycket större vigt hos honom. Den ene af dessa rådgifvare, Liljencrantz, såg i en ständernas sammankomst, om ock dess utslag blefve för konungen mindre behagligt, enda medlet att sätta en gräns för oredan i finanserna; den andre, Toll, invigd i konungens planer mot Danmark, ville genom en riksdag skaffa medel till dessa planers utförande och trodde sig kunna leda ständerna efter konungens önskningar. Konungen tvekade länge, men gaf slutligen efter. Dock hölls beslutet ytterst hemligt, så att, utom Liljencrantz och Toll, justitiekanslern Wachtmeister och revisionssekreteraren Lästbom, ingen hade någon aning derom förr, än riksdagskallelsen, daterad den 26 Mars, bekantgjordes den 9 April. Den svåra missväxt, hvaraf riket tre år efter hvarandra varit hemsökt, anfördes såsom närmaste anledningen till ständernas sammankallande. Genom beslutets hemlighållande, ända till dess riksdagskallelsen utfärdades, ville man i möjligaste mån söka förekomma bearbetningar vid valen i en mot regeringen fiendtlig anda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
