Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1786
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta visade sig också vid behandlingen af det bland dessa förslag, som derefter först kom under ständernas pröfning — den redan före riksdagens början bland motståndsmännen mycket afhandlade passevolansfrågan.
Manskapets underhåll under möten och marscher samt dess fortskaffning till mötesplatsen hade ej blifvit bestämda genom Carl XI:s indelningsverk. Likväl hade, ehuru fri skjuts till mötesplatsen och bidrag till soldatens underhåll genom matsäck eller i penningar icke blifvit i knektekontrakten rotarne uttryckligen ålagda, dessa i allmänhet åtagit sig dessa skyldigheter, hvilka sålunda blifvit genom långvarig häfd införda. Kronan hade vid flera regementen tagit dessa skyldigheter på entreprenad, emot en viss årlig fritt öfverenskommen afgift — den s. k. passevolansen, hvilken i sig sjelf var lika fördelaktig för rust- eller rotehållaren som för truppen och kronan. Konungen hade börjat införa den i finska hären och gjorde vid 1786 års riksdag proposition om dess allmänna införande, så att hvarje rote eller rusthåll skulle i årlig passevolans-afgift erlägga 11 plåtar, i stället för skjuts, matsäck och penningetillskott. Den vigt, konungen fäste vid denna fråga, visade sig äfven deraf, att då densamma den 20 Maj förekom på riddarhuset, fyra riksråd der infunno sig för att, enligt Gustaf Adolfs af Gustaf III upplifvade riddarhusordning, bevista öfverläggningen och meddela nödiga upplysningar.
En liflig diskussion uppstod, hvarunder i synnerhet Fersen och Frietzcky uppträdde såsom förslagets motståndare, emedan passevolans-afgiften vore en ny bevillning, då de skyldigheter, den skulle motsvara, ej voro i knektekontrakten bestämda, samt den hvarken vore behöflig, enär erfarenheten visat, att Carl XI:s indelningsverk fullt uppfylt ändamålet i afseende å härens rörlighet och att rotarne icke underlåtit att frivilligt lemna sina soldater nödigt underhåll, och ej heller önskvärd, emedan den skulle rubba det goda förhållandet mellan rotebonden och soldaten, då den förre genom den bestämda årliga afgiften skulle anse sig frikallad från hvarje bidrag till soldaten under inträffade tillfälliga olycksfall för denne eller till hans hustru och barn under hans frånvaro i rikets tjenst, samt soldaten likaledes finna sig frikallad från all tacksamhetskänsla eller tjenstvillighet mot sin rotebonde. Å andra sidan visade öfversten för Södermanlands regemente, generallöjtnanten Gustaf Adolf von Siegroth, generalmajoren Filip von Platen och riksrådet Carl Sparre, att passevolans-inrättningen vore nödvändig, för att gifva hären större rörlighet, emedan denna ej borde göras beroende af roteböndernes benägenhet att förse sina soldater med fri skjuts eller icke, samt att den vore icke mindre fördelaktig för rotarne än för truppen, emedan det dittills iakttagna förhållandet, långt ifrån att framkalla en välvillig sinnesstämning mellan rotehållaren och soldaten, tvärtom föranledt en mängd prejerier af den senare mot den förre, så att årliga kostnaden för roten vanligen uppgått till 14 à 15 plåtar i stället för de i konungens proposition utsatta 11, hvarföre ock flera härad ingått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
