Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1786
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på att lemna 15 plåtar för att vara befriade från dessa skyldigheter, hvarvid tillika borde tagas i betraktande olägenheten för bonden att genom skjutsningen hindras från angelägna hemgöromål, utan att för denna tidspillan erhålla någon ersättning.
Ehuru sålunda skälen för passevolans-afgiften voro vida öfvervägande de, som anfördes mot densamma, och ehuru den påtagligen var lika mycket till rotehållarnes som till kronans fördel, blef den likväl af adeln afslagen med 109 röster mot 54 inom första klassen, med 92 mot 49 i andra och med 227 mot 69 i tredje, hvilket visar huru stor oppositionens öfvervigt var i alla tre klasserna.
Preste- och borgare-stånden biföllo det kungliga förslaget, det förra ståndet med 31 röster mot 14, det senare med 60 mot 34; men af bondeståndet blef det förkastadt med 133 röster mot 21, hvarigenom frågan var förfallen.
Nästa vigtiga fråga var bevillningen. Konungen hade i trontalet förklarat sig nöjd med den gamla. Motståndspartiet åter åberopade landets oförmåga att bära de dryga skatterna. När frågan förekom på riddarhuset, uppträdde Wadenstjerna, Frietzcky och Fersen åter såsom oppositionens ledare och föreslogo, att den gamla bevillningen skulle nedsättas med en procent och utgå endast under fyra år. General Platen fäste uppmärksamhet derpå, att bestämmandet af en bevillning på fyra års tid skulle föranleda sammankallande af en riksdag efter denna tids förlopp, och att förmå konungen att i en viss, kanske för riket menlig tid kalla ständerna tillhopa, torde så mycket mindre vara gagneligt, som derigenom de för riket äfventyrliga förhållanden torde kunna inträffa, hvilka under den föregående partitiden visat sig vara för detsamma så vådliga. Äfven landtmarskalken anmärkte, att en bevillning under vissa år egde, vid dåvarande förhållanden, inflytelse icke blott på statsverket och försvarsanstalterna, utan äfven på landets politiska ställning, enär »våra grannar eller hemliga fiender, som hade sig riksdagsterminen bekant, derigenom egde ett tillfälle att, oss till skada, taga allehanda mesurer och jemväl blanda sig i våra inhemska göromål». Han fann den pågående riksdagen vara ett bevis af konungens förtroende till rikets ständer och dess håg att sammankalla dem, ty hade konungen icke behagat utskrifva riksdag, så hade den förra bevillningen allt stadigt fortfarit. Dertill kom, att en konung kunde tillgripa andra medel för att skaffa sig tillgångar, som blefve för landet tyngre att vidkännas. Då dessa föreställningar ingenting uträttade, hemstälde landtmarskalken, om icke adeln behagade tillåta, att han finge göra proposition på sex års bevillning, men detta vägrades äfven. Han gjorde då den begärda framställningen om bevillning under fyra år, med en procents afdrag, »hvilket besvarades med ett starkt ja», såsom det heter i riddarhusprotokollet.
I borgareståndet anmärktes, att den af adeln föreslagna ena procentens afdrag vore såsom lindring betraktad alltför obetydligt och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
