Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1786
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dess uträknande skulle gifva vederbörande embetsmän mera arbete, än hela lindringen vore värd. Den tycktes vara tillkommen endast för att visa ständernas makt mot konungen, men kunde hafva till följd, att han visade den tillbaka mot ständerna. Äfven anmärktes, att det vore föga öfverensstämmande med borgareståndets värdighet att blindvis och utan närmare pröfning följa adelns tanke; men icke desto mindre biföll ståndet adelns förslag med 75 röster mot 13, hvilken utgång syntes så mycket mera oväntad, som borgareståndet kort förut betygat konungen sin underdåniga tacksamhet för hans visa omsorger om svenska handelns betryggande och befordrande under kriget mellan England och de af Frankrike understödda amerikanska fristaterna, hvarvid ståndet försäkrat, att »våra nöjda ansigten, våra glada tårar bestyrka den sanning, att eders kongl. maj:t icke förer sin milda spira öfver ett otacksamt folk»!
Äfven presteståndet instämde i adelns beslut. I bondeståndet yttrade Jon Nilsson från Kronobergs län, att landet vore i »ett så fattigt och uselt tillstånd, att det icke i mannaminne sådant varit, och i många år försämrats mer och mer, samt icke annat kunnat vara än i aftagande, då man betraktar de svåra följder, som öfvergått det, hvartill bränvinsförbuden och svåra plikter varit mest bidragande». Att de svåra missväxtåren varit egentliga orsaken till den rådande nöden och att denna visst icke förbättrats, utan otvifvelaktigt förvärrats genom medgifven husbehofsbränning, fann talaren för godt att förtiga. Deremot påstod han enda räddningen vara, om en hvar lefde sparsamt och man upphörde med »så många baler och komedier, som nu i verlden öfverflöda och göra oss allt fattigare och fattigare, och penningen reser utomlands». Ståndet förenade sig enhälligt i adelns beslut.
Tvänne bland de vigtigaste af konungens förslag hade sålunda fallit, innan den kinkigaste frågan af alla, den angående en förändring i bränvinslagstiftningen, förekom hos ständerna. Missnöjet med kronobrännerierna hade visat sig vara i ständigt tilltagande, och konungen sjelf var icke den minst missbelåtne, hvarföre han ock ville nedlägga dem, dock utan att frigifva husbehofsbränningen, såsom både den mest sädesödande och äfven i sedligt hänseende mest förderfliga, emedan genom densamma icke blott bönder och torpare, utan äfven ryttare, soldater och båtsmän skulle blifva berättigade att hafva hvar sin bränvinspanna och få rusdrycken ständigt till hands för sig, hustru och barn. Då således konungen ville låta kronobrännerierna upphöra, men icke frigifva husbehofsbränningen, och anbud om förpaktning af kronans bränvinsbränningsrättighet ej erhållits, måste en fjerde utväg försökas, och konungen trodde sig ha funnit den genom att föreslå bondeståndet inrättandet af sockenbrännerier. I hvarje större socken eller, der belägenheten sådant medgåfve, för två eller tre socknar tillsammans skulle ett bränneri inrättas antingen för kronans räkning eller genom öfverenskommelse med socknarnas egna inbyggare, från hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
