Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1786
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma dag, som konungens förklaring af det nyssnämnda grundlagsstadgandet blef adeln meddeladt; samt genom den mer och mer bestämda opposition, som med skydd af denna förklaring sedermera drefs af de talrika embets- och tjenstemännen inom adeln.
Äfven andra af konungen vid denna riksdag gjorda framställningar rönte icke mera framgång, än hans förslag i passevolans-, bevillnings- och bränvinsfrågorna. Vid 1778 års riksdag hade ständerna bifallit konungens förslag, att straffen för ogift qvinna, som föder barn, måtte mildras till förekommande af barnamord, och konungen föreslog nu afskaffandet af dödsstraff för detta sistnämnda brott. Lagutskottet afstyrkte detta förslag, och det blef icke allenast af ständerna afslaget, utan presteståndet yrkade tillika i ståndets enskilda besvär upphäfvandet af den 1778 medgifna mildringen. I sitt svar härå efter riksdagens slut utvecklade konungen sina skäl mot en sådan återgång och yttrade bland annat: »Icke visar erfarenheten att igenom det förra bestraffningssättet, som presteståndet vill hafva återstäldt, barnamord i större eller mindre mån upphört, men väl att en häfdad qvinna ansett barnet för sin olycka och våld på ett menlöst lif för sin räddning. Hvad för medel är då öfrigt annat än att genom en lindrigare medfart föra henne på den tanke, att hon är mor; att komma både henne och barn till undsättning, då den bäst behöfves; att upprätta från ett begånget fel, men ej störta henne för hela sin lifstid i olycka och nöd eller i förtviflan, som slutas med förspillning af tvänne lif, det ena oskyldigt, det andra brottsligt. Inrättningar för barnens underhåll och uppfostran, som tillika blifvit påtänkta, hafva redan visat sin verkan, der de kommit i gång. En författning, som uppå sådana grunder är byggd, tål ingen ändring, äfven så litet som dessa kunna motsägas.» Häri hade konungen onekligen rätt och visade sig i denna fråga stå i upplysning och humanitet vida öfver presteståndet, som likväl just häri bort föregå de öfriga stånden.
Ett konungens förslag att, till förekommande af svenska bondeståndets försvagande genom den vidt utsträckta hemmansklyfningen, en fast, men lindrig, grund till hemmanens värdering vid arfskiften måtte stadgas, så att äldste sonen eller, då söner ej funnes, äldsta dottern eller, i saknad af efterlefvande barn, närmaste laglige arfvingen, som vid arfskiftet ville och kunde hemmanet tillträda, alltid vore framför dess syskon och anhöriga dertill berättigad, emot en efter den stadgade värderingsgrunden lämpad lösen — blef likaledes af lagutskottet afstyrkt och af ständerna afslaget.
Ett af konungen begärdt understöd till Falu bergslags upphjelpande afslogs, under förebärande att bankens säkerhet ej medgaf tillgångar dertill, och lika liten framgång hade ett af konungen till bankoutskottet framstäldt förslag, att banken måtte åtaga sig ombesörjandet af årliga räntornas betalning å en lifstids ränte-inrättning, hvilken han ämnade tillvägabringa med en fond af en million rdr specie, för att bereda de af rikets inbyggare, hvilka önskade hellre försäkra sig om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
