Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska och danska kriget, 1788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de förstörda finanserna såsom den egentliga krigsanledningen. När Liljencrantz lemnade ledningen af finanserna, skola Armfelt och Schröderheim arbetat på att få kommerserådet friherre Josias Cederhielm till hans efterträdare, men Toll och hofstallmästaren Munck talat för Ruuth, hvilken ock, såsom här ofvan är nämndt, fick den lediga platsen. De förra önskade, att konungen skulle lefva för sina nöjen och få en finansminister, som kunde bereda tillgångar till desamma genom nya taxor, beviljandet af hvarjehanda monopolier och flera näringars förklarande för konungens ensak, hvarigenom nationen skulle beskattas, utan att behöfva tillfrågas om sitt bifall dertill. De senare åter ville, att man, på grund af äldre förbundsfördrag, skulle, med anledning af det utbrutna kriget mellan Ryssland och Turkiet, ställa sig på det senares sida och, mot betingande af turkiska subsidier, förklara Ryssland krig. På återvinnandet af våra förlorade östra provinser räknades med all säkerhet. Inkomsterna af dem skulle sedermera gifva en ökad ständig tillgång och turkarne skulle gifva så betydliga subsidier, att kriget snarare skulle gifva än kosta oss penningar. På inrikes ställningen skulle detta allt verka i så måtto, som konungen ej vidare skulle behöfva ständernas sammankallande för beskattningen: »en krönt hjelte, skulle han intaga först soldaten och sedan genom honom hela nationen, hvarefter några magnaters missnöjen alldeles skulle falla eller åtminstone blifva obetydliga.» Konungen hade emellertid ansett, att man borde samla ökad styrka för planens genomförande och i densamma indraga de makter, som med honom kunde hafva gemensamt intresse, att Ryssland försvagades. Hans resa till Köpenhamn under hösten 1787 hade afsett att inleda ett slägtförbund mellan svenska, danska och preussiska hofven, och från Köpenhamn ämnade han sig till Berlin i samma ändamål; men de svar, han i Köpenhamn erhöll genom grefve Bernstorff, voro icke nog bestämda, att han kunde fortsätta resan till Berlin. Underhandlingar öppnades emellertid både med preussiska, engelska och spanska hofven, genom hvilket sistnämnda de turkiska subsidierna skulle komma oss tillhanda. Äfven gjordes genom svenske ministern i Polen Lars von Engeström några försök att väcka polska nationalandan till aflyftande af det ryska oket. Toll var nu allena rådande i alla militära ärenden och hade stort inflytande äfven i öfriga. Den nye finansministern lofvade penningar till alla behof och ansågs derföre af konungen vara mycket bättre än sine företrädare.
Toll och Ruuth befaltes att den 13 Januari 1788 infinna sig på Haga för en vigtig öfverläggning. Sammankomsten begynte med en erinran af konungen om den obrottsliga tystnad, hvarmed rikets hemligheter borde bevaras, hvarefter konungen gjorde en kort framställning af de politiska förhållandena i Europa, påpekade otillräckligheten af förbundet med Frankrike, hvars inre tillstånd dagligen försämrades, såsom motvigt mot Ryssland, så vida detta fortfore att eftersträfva, om icke allmänt öfvervälde, åtminstone ett sådant inflytande, som med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
