Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska och danska kriget, 1788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tiden kunde blifva lika tryckande som till egenskap förhatligt. För att upprätthålla sitt lands sjelfständighet hade konungen derföre gjort lika kraftiga som lyckliga framställningar till danska hofvet, genom sitt sändebud i Konstantinopel hört sig före hos sultan angående en subsidietraktat med Sverige, samt anbefalt sin minister i London att väcka fråga om en subsidietraktat, hvarigenom 3 à 400,000 pund sterling skulle kunna erhållas. Konungen hade sig dessutom bekant, att ett stort missnöje herskade bland lifländarne, så att man af dem kunde vänta »de kraftigaste utsväfningar», om hopp gåfves om understöd. Under så gynsamma förhållanden hade konungen beslutat taga till förevändning det med Turkiet förut ingångna fördraget och, om de åsyftade subsidierna kunde erhållas, vid första vårdag anfalla Ryssland i hjertat af dess makt, nemligen sjelfva hufvudstaden.
Hvarken Toll eller Ruuth gjorde några invändningar. Toll ansåg, att hvad, som kunde fattas i beklädnad, skulle innan våren kunna anskaffas; beväringen vore i ordning, vakanserna inga utöfver vanliga förhållanden, o. s. v. Kostnaden ansåg han, om hela armén användes, stiga till en half tunna guld om dagen. Ruuth talte om 160,000 tunnor råg och korn i kronans magasin och ansåg det vara lätt att obemärkt anskaffa öfriga förnödenheter, hvarpå han erhöll befallning att inlemna betänkande öfver en handelstraktat med England, hvilken svenske ministern derstädes, Gustaf Adam von Nolcken, inberättat önskas af engelska ministèren, och tillika anbefaltes Toll i tysthet anskaffa hvad armén saknade samt utarbeta en detaljerad plan för det nu beslutade anfallet.
Denna plan framlades till konungens bepröfvande vid konseljens nästa sammanträde den 25 Januari. Tre vägar funnos för ett anfall på Petersburg. Den ena, utmed kusten af ryska Finland, stängdes genom Fredrikshamns och Viborgs fästningar, hvilkas belägrande och intagande skulle göra för långt uppehåll, äfvensom marschen utmed denna kust betydligt försvårades deraf, att inga förråd funnos i landet, utan alla förnödenheter måste medföras. Den andra vägen genom Lifland vore visserligen i så fall fördelaktigare, att få trupper och stort missnöje der funnes; men då planen ej vore att eröfra Lifland, utan tåga på Petersburg, mötte här likadana svårigheter som på finska sidan. Fästningen Narwa vore ock här samma hinder som Fredrikshamn och Viborg der. Den tredje af Toll tillstyrkta och af konungen antagna vägen för anfallet var en landstigning, så nära Petersburg som möjligt, hvarefter, under den förskräckelse och oordning, härigenom måste förorsakas, hufvudstaden och Kronstadt lätt skulle kunna tagas genom öfverrumpling eller bombardering. För den lyckliga utgången häraf räknade konungen också mycket på den revolution, som vid ett sådant tillfälle ofelbart skulle ske och »hvilken äfven lätt kunde underhjelpas», om man tog till skäl för sitt förehafvande den mot storfursten Paul, kejsarinnans son, begångna orättrådighet, att han, som vid faderns död bort blifva kejsare och, till myndig ålder kommen, öfvertaga regeringen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
