Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska och danska kriget, 1788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till fram i Juli, turkarne då möjligen redan hafva ingått fred och hela ryska makten kunna vändas mot den nya fienden. Med afseende hufvudsakligast å penningebristen nödgades dock konungen slutligen medgifva, att krigets öppnande fick uppskjutas till början af Juli.
Ruuth erinrade om nödvändigheten, att befallningen till öfveramiralen om flottans utrustning åtföljdes af minst 300,000 rdr, samt yttrade sin förmodan, att intet krig börjades, innan konungen egde full visshet om penningars erhållande och en del af dem redan hunnit anlända. Konungen sade sig då anse den engelska traktaten såsom redan afslutad; men då den ännu ej vore ratificerad, borde man ej afbryta förbindelserna med Frankrike. Dock borde subsidierna från detta land tillsvidare ej röras, »emedan Frankrike annars kunde få skäl att klaga öfver mindre redligt förhållande». Öfriga utrikes penningetillgångar åter finge Ruuth ju förr desto hellre indraga. Tillika öfverenskom man att, till undvikande af misstroende genom flottans utrustning, befallning skulle gifvas om utsändande af en öfningseskader vid första vårdag, samt att öfveramiralen egde vända sig till Ruuth i alla penningefrågor.
Vid nästa sammanträde den 20 Februari föredrog Toll en fullständigt utarbetad plan för de särskilda regementenas mötes- och embarkerings-platser, och konungen beslöt, att Sveaborg skulle derefter blifva allmänna mötesplatsen för både de svenska och de finska trupperna, af hvilka senare en afdelning skulle bryta in på ryska området från Savolaks samt en annan öfver Kymmene-elf tåga strandvägen mot Fredrikshamn och Viborg för att vilseleda ryssarne rörande rätta anfallspunkten.
Under tiden började underrättelserna från England, som dittills af konungen ansetts såsom säkraste stödet för hans planer, ej blifva så lofvande, som han väntat. Han minister i London G. A. von Nolcken berättade, att engelske ministern begynt undvika att med honom träda i konferens, sedan en rysk kurir ankommit till London, och anledningen troddes vara, att engelska regeringen icke ville, genom ett förtidigt anslutande till Sverige, framkalla en länge befarad trippel-allians mellan Frankrike, Österrike och Ryssland.
Af mera hugnelig beskaffenhet voro underrättelserna från Petersburg och Konstantinopel. Svenske ministern vid ryska hofvet, friherre Fredrik von Nolcken, berättade, att trupperna i och vid Petersburg utgjorde till siffran 10,800 man, efter hvilken uppgift kejsarinnan betalade, men i verkligheten endast 6,000. Från Konstantinopel skref svenske ministern Gerhard von Heidenstam, att turkiska regeringen icke drog i betänkande att lemna penningar, blott den svenska förbunde sig till formligt krig mot Ryssland samt att hindra ryska flottan från att lemna Östersjön. Båda vilkoren antogos, men å sin sida fordrade svenska regeringen 4 millioner piaster i årliga subsidier, så länge kriget varade, garanti för Sveriges besittningar samt förbindelse af sultan att icke afsluta särskild fred, att ett eller ett halft år efter krigets slut fortsätta utbetalningen af de 4 millionerna och derefter under 10 år en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
