Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska och danska kriget, 1788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
million piaster årligen. För att hålla depeschen härom så mycket hemligare, blef den både författad och satt i chiffer af konungen sjelf. Tillika gaf han nu tillkänna »sitt oryggliga beslut» att äfven utan något förbund med England eller några subsidier från Frankrike bryta med Ryssland i kraft af förbundet med Turkiet.[1]
Det återstod nu blott att få ett antagligt skäl att begynna kriget. Konungen var af grundlagen förbjuden att börja ett anfallskrig, och bref från Nolcken visade, att kejsarinnan önskade ingenting högre än bibehållandet af freden med Sverige, hvilket äfven visade sig deraf, att hon lemnat sin gräns mot Finland så godt som utan försvar. Emellertid, då hon i Mars 1788 lät tillkännagifva, att hon ämnade sända en eskader till Medelhafvet för att användas mot turkarne, begagnades detta tillkännagifvande genast af konung Gustaf såsom anledning att anbefalla flottans utrustning för att skydda Carlskrona mot en befarad rysk öfverrumpling. Då några föga betydande trupprörelser vid samma tid egde rum vid rysk-finska gränsen och ryska galerflottan började utrustas för att skydda Petersburg och ryska kusterna vid Finska viken mot ett anfall från Sverige, hvarför man alltsedan Gustafs uppträdande i Köpenhamn under hösten 1787 i Ryssland börjat hysa någon farhåga, gjordes allt för att med de mest öfverdrifna skildringar af dessa rustningar sätta svenska allmänheten i oro för ett anfall från Ryssland. En major Morian sändes till Petersburg för att af Nolcken inhemta närmare upplysningar. De voro de mest lugnande, men icke desto mindre lät konungen den 22 Maj inför rådet uppläsa ett bref från Nolcken, hvari den lika öfverraskande som betänkliga och för öfrigt osanna nyheten meddelades, att ett läger af 20,000 man var sammandraget 17 werst från Petersburg, kosacker och tatarer kommenderade till gränsen, samt att han ej kunde svara för hvad kejsarinnan hade i sinnet mot Sverige. Härigenom uppskrämdes rådet, och dess samtlige ledamöter instämde i konungens åsigt om nödvändigheten att genom de skyndsammaste och kraftigaste åtgärder sätta oss i stånd att afvärja det hotande anfallet.
Redan samma afton affärdades ock order till trupperna i Finland att oförtöfvadt tåga mot gränsen samt till de svenska att draga till Stockholm. Skärgårdsflottorna i Sveaborg och Stockholm skulle oförtöfvadt göras segelfärdiga och stora flottan väntade blott på befallning att afsegla från Carlskrona.
Ryktet om det förestående kriget började nu hastigt sprida sig. Det väckte, berättar Wallqvist, allmän häpnad och bestörtning. Dock voro de icke få, som misstrodde påståendet, att Ryssland var den anfallande. Man fann det högst osannolikt, att kejsarinnan, under brinnande krig mot turkarne och medan hennes bästa trupper voro dragna åt södra delarna af Ryssland, skulle vilja begynna krig mot Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
