Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska och danska kriget, 1788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I dessa Gustaf III:s besvär öfver den ryska politiken låg onekligen mycken sanning; men då han sjelf några år förut ifrigt efterfikat kejsarinnans vänskap, för att få tillfälle att taga Norge från Danmark; då han gjort sitt bästa att underblåsa norrmännens missnöje med danska styrelsen och då han nu, vid sitt anryckande mot Petersburg, ämnade uppvigla storfursten mot sin moder och ryska folket mot dess herskarinna, så hade han väl föga skäl att hos en annan makt klandra den slingriga politik, som han i så hög grad sjelf följde.
Under dessa strider med pennan hade emellertid farligare strider mellan båda makterna redan förefallit eller blifvit förberedda. Framgången af konungens företag måste väsentligen bero derpå, att svenska fottan kunde slå den ryska eller instänga densamma i Kronstadt, hvarigenom den tillämnade landstigningen i Ingermanland skulle möjliggöras. Härtill skulle användas större delen af de vid Helsingfors och Sveaborg samlade trupperna; den mindre delen och i synnerhet de finska regementena skulle strandvägen inrycka i Ryssland.
Den skyndsamhet i rörelserna, som var af så afgörande vigt för hela krigets utgång, blef då föga iakttagen. Den 4 Juli utlopp ryska flottan från Kronstadt och först den 6 gick den svenska från Hangö in i Finska viken. Den 7 underrättade konungen hertig Carl, att kriget utbrutit och befalte honom så skyndsamt som möjligt uppsöka den fiendtliga flottan; men hertigen gjorde sig icke brådtom. Sedan Wachtmeister den 8 Juli vid Vargö tagit två ryska fregatter, lemnade hertigen 9 linieskepp ute på hafvet utanför Mjölö redd, utsatta för ryska flottans anfall, samt gick med återstoden till Sveaborg, för att afvakta en från Sverige väntad förstärkning, som äfven anlände den 11, hvarefter svenska stora flottan utgjordes af 15 linieskepp, 11 fregatter och 3 rekognosceringsfartyg.
Konungen, som, i afvaktan på sammandrabbningen mellan svenska och ryska flottorna, den 9 Juli gjort en resa till ryska gränsen, hvarifrån han återvände till Helsingfors den 12, blef högeligen förbittrad att finna hertigen med flottan ännu der. Ett ganska allvarsamt samtal egde rum dem emellan och den 14 Juli afgick ändtligen hertigen med svenska flottan. Den 17 Juli möttes utanför ön Hogland ryska flottan under en gammal erfaren engelsk sjömans amiral Greighs befäl. Den bestod af ett skepp om 108 kanoner, 8 om 74, 8 om 66, samt 8 fregatter med från 28 till 36 kanoner, och 8 mindre fartyg. Den svenska åter utgjordes af 4 skepp om 68 kanoner och 11 om 60, samt af en fregatt om 44 kanoner, 4 om 40 och 2 om 32 kanoner, jemte 4 mindre krigsfartyg med från 16 till 24 kanoner. Tillsammans hade ryska flottan 1,452 och den svenska 1,286 kanoner. Den förra räknade således 166 kanoner flera än den senare och var äfven gynnad af vinden, så att dess linie lätt
formerades, hvaremot detta å svenska sidan skedde med stor svårighet. Med sin stora tredäckare, som
förde 40 kanoner mer än någon af de svenska skeppen, styrde den ryske amiralen, åtföljd af ett annat ryskt skepp om 74 kanoner, rakt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
