- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Nionde bandet. Gustaf III. Gustaf IV Adolf /
145

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska och danska kriget, 1788

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vid Hogland såsom en lysande seger, öfver hvilken en stor tacksägelsegudstjenst hölls.

Härefter måste således hufvudoperationerna ske till lands, men om sättet och tiden derför voro meningarna delade. Konungens adjutant friherre Otto Wrede uppgaf en plan till Fredrikshamns intagande, dit hela svenska armén skulle aftåga. Denna plan vann konungens bifall och armén fick derföre order att genast uppbryta, hvarjemte general Siegeroth på en afdelning af skärgårdsflottan under öfverste Anckarsvärds befäl skulle med 6,000 man landstiga utanför Fredrikshamn, för att, i förening med generalmajor Carl Gustaf Armfelt och öfversten Gustaf Maurits Armfelts afdelningar, från landsidan, omringa och beskjuta fästningen. Toll hade nu fallit i onåd, hufvudsakligen genom gunstlingen Gustaf Maurits Armfelts bemödanden, hvilken påstod det allmänt rådande missnöjet i hären vara hufvudsakligen riktadt mot Toll, som ansågs för krigets egentlige upphofsman. När konungen åter lemnade Helsingfors den 24 Juli, fick Toll befallning att stanna der för att hafva inseende öfver arméns proviantering m. m. och från denna tid var Toll aflägsnad ur konungens ynnest, der Armfelt steg allt högre, hvilket ombyte af gunstling icke var någon vinst hvarken för konungen eller hans rike.

Händelser inträffade ock snart nog, som visade huru behöfligt det för konungen hade varit att vid sin sida ega en man med Tolls kraftiga beslutsamhet. Missnöjet inom armén, hvilket konungen försummat att, enligt Tolls råd, i dess början med allvar qväsa, tilltog mer och mer. Man klagade högljudt öfver krigets orättmätighet, såsom börjadt utan ständernas hörande; öfver de eländiga förberedelserna, till följd hvaraf man länge led brist både på föda och krigsmateriel; öfver krigsplanernas osammanhang och ombytlighet, hvilka ock för det mesta föreslogos af de unga män, som omgåfvo konungen samt utträngt de äldre och mera erfarne, o. s. v. Två öfverstar, en stor mängd subalternofficerare, nästan hela officerskåren vid Södermanlands och vid Dal-regementet samt äfven flere underofficerare begärde afsked, och många af de öfriga hotade att ej gå längre än till gränsen.

Konungens sinnesstämning under sådana förhållanden var nära förtviflan. Han klagade för Oxenstierna, att mot honom bildades en öppen sammansvärjning. De otaliga afskedstagningarna vittnade om andan inom armén. Han ansåg 1786 års riksdag såsom källan till de nuvarande bekymren, yttrade sin saknad af den tid, då han ännu var älskad af ett tacksamt folk, och sin djupa oro vid tanken på hvad som förestod, då han utan vänner inom sitt rike, utan stöd af andra makter, öfverlemnad åt sig sjelf mot en fruktansvärd fiende och sina egna undersåtar, hade ingenting annat än sitt eget mod att sätta deremot. »Jag går att försöka vapnens lycka», tillade han slutligen; »kanhända skall jag derunder finna slutet på min bana».

Oxenstierna lade honom på hjertat att icke blottställa sin person, utan besinna, att han hade en regeringsform att upprätthålla, hvilken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:47:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/9/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free