Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska och danska kriget, 1788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för våg. Det visade sig tydligt nog, att han icke var född till fältherre, att han saknade den snabba beslutsamhet och kraft i faran, som besegrar hvarje motstånd. Hans lifliga inbillning förstorade ytterligare de redan i sig sjelfva ganska stora svårigheterna af hans ställning. Han syntes dessa dagar alldeles förändrad, iakttog flera timmar en oafbruten tystnad och syntes så trött vid lifvet, att man af honom fruktade något förtvifladt beslut.
Den 29 Juli afreste Siegroth och Anckarsvärd till högqvarteret i Hussula, för att med konungen träffa närmare aftal om anfallet mot Fredrikshamn. Kusten mellan Fredrikshamn och Viborg bestämdes till landstigningsplats för de på skärgårdsflottan inskeppade trupperna, och anfallet mot fästningen skulle ske samtidigt från båda sidorna. Stunden för anfallet blef dock ej bestämd, utan troligen ville konungen afvakta Siegroths rapport om landstigningen och om timman, då han kunde framkomma till fästningen för att från sin sida dit framrycka. Företaget måste dock vara fullbordadt innan den 4 Augusti, ty för längre tid hade man ej proviant för de vid Hussula samlade trupperna, och äfven för trupperna å skärgårdsflottan medfördes lifsmedel blott för en kortare tid. Någon belägring kunde således ej komma i fråga, så mycket mindre som belägringsartilleriet var qvarlemnadt i Helsingfors, utan om fästningen skulle tagas, måste det ske medelst öfverrumpling och stormning. Trupper dertill hade man tillräckligt, ty Siegroths afdelning, som skulle afgå på den under Anckarsvärds befäl stälda skärgårdsflottan, utgjorde omkring 8,700 man, konungens och generalmajor C. G. Armfelts 3,600 man och öfverste G. M. Armfelts ungefär 2,000, eller tillsammans något öfver 14,000 man, hvarförutom 2,000 man voro afdelade längs gränsen samt generallöjtnanten Johan August Meijerfelt, som efter generalen Fredrik Posse erhållit befälet öfver en del af finska hären, stod med 3,800 man vid Forsby, hvarifrån han lätt kunde förena sig med de öfriga finska stridskrafterna. Deremot utgjorde besättningen i Fredrikshamn icke fullt 3,000 man, men ryske generalen Michelsen sades vara med 6,000 man i anryckande från Viborg och 4,000 ryssar dessutom från Villmanstrand.
Den 1 Augusti afgick Anckarsvärd med skärgårdsflottan, och samma dag kom det länge närda missnöjet inom hären till öppet utbrott i högqvarteret vid Hussula. Vid soluppgången började soldaterne vid Åbo läns och Björneborgs regementen utan befälets order slå ned sina tält för att aftåga till Anjala. De klagade öfver dålig föda och sträng tjenstgöring samt hade tydligen blifvit i hemlighet bearbetade af de missnöjda inom officerskåren. Befälet lyckades dock få dem att vänta några timmar till dess deras önskningar blifvit anmälda för konungen, hos hvilken ock öfverstarne för dessa båda regementen, Johan Henrik Hästesko och Sebastian von Otter, samt Robert Montgomery, chef för Nylands dragonregemente, begärde och erhöllo företräde, så snart han uppstigit. De sökte förmå konungen att inställa det beslutade anfallet, och då han ej ville lyssna till deras föreställningar, förklarade de, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
