Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska och danska kriget, 1788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att der iståndsättas och sedan komma tillbaka att möta den ryska i Finska viken — hvilket yrkande dock af konungen med förtrytelse afvisades, hvarefter han lemnade Sveaborg med misstroende till amiralitetet.
Den 25 Juli utsände hertig Carl från Sveaborg en eskader af 3 linieskepp och 4 fregatter för att gifva akt på ryska flottan; men den 6 Augusti öfverraskades denna eskader under tjocka af ryska flottan och kunde endast med stor svårighet fly undan till Sveaborg, hvarvid ett linieskepp stötte på grund och föll i fiendens händer. Ryska flottan, som nu blifvit förstärkt, så att den räknade 29 större och mindre krigsfartyg, lade sig derefter mellan Porkala udde och Reval samt blokerade sålunda den svenska i Sveaborg, hvarigenom svenska och finska härens förbindelse med Sverige sjöledes blef afskuren. Kort derefter inlopp äfven underrättelse, att en rysk eskader af ett linieskepp samt några fregatter och smärre fartyg anländt till Hangö udd, der gjort landstigning, bränt ett par byar samt alldeles spärrat inomskärs-leden till Sverige, på hvilken alla krigsförnödenheter skulle föras från Sverige till hären.
Till råga på allt detta erfor man nu äfven från Köpenhamn, att ett fredsbrott från Danmarks sida, på rysk anstiftan, förestod. Konungens ställning blef härigenom ännu mer förtviflad. Också yrkade nu hans omgifning på fred med Ryssland och ständernas sammankallande; men härtill ville konungen ej beqväma sig. »Att söka fred, vore att öfverhölja sig med skam», utropade han, då Anckarsvärd gjorde framställning härom, och då han förnyade denna framställning å flera kårers vägnar, svarade konungen: »Jag ämnar hvarken begära fred eller vända mig till ständerna, af hvilka jag har intet att hoppas. Jag ser väl, att jag är öfvergifven af hela verlden, men jag skall ej begå sjelfmord på min egen ära, och jag skall stanna qvar der allena, till och med om hela armén öfvergåfve mig.» Ett krigsråd sammankallades emellertid i Kymmenegård den 7 Augusti, der man förklarade fälttåget förfeladt, i anseende till de yppade betydliga bristerna i arméns materiel och öfriga förnödenheter samt örlogsflottans instängande i Sveaborgs hamn. Tillika beslöts, att skärgårdsflottan, som efter landstigningen bortom Fredrikshamn dragit sig tillbaka till Svensksund, 1/2 mil utanför Kymmenegård, borde afgå till Svartholm och Borgå. Generalmajoren C. G. Armfelt fick befallning att från Liikala draga till Anjala, samt hertig Carl att vara betänkt på svenska kusternas försvar, i fall, såsom man fruktade, ryska flottan der skulle göra försök att plundra.
Till följd af dessa befallningar uppbröt finska hären under C. G. Armfelt den 9 Augusti på eftermiddagen från Liikala, gick öfver Anjala bro och slog på aftonen läger inom svenska området. Denna här räknade nu omkring 4,000 man. Vid Kymmenegård och Högfors stodo svenska trupper, ungefär 4,500 man under konungens befäl; vid Forsby likaledes svenska trupper under generallöjtnant J. A. Meijerfelt, något öfver 2,000 man, och vid Borgå omkring 5,000 man äfven svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
