Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska och danska kriget, 1788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konungen fick kunskap derom, men, i stället att beifra det vådliga anslaget, beslöt han åter aflägsna Sprengtporten och tillstyrkte honom att gå i holländsk tjenst. Holland hotades nemligen då med anfall af kejsar Josef II, och dit afreste Sprengtporten, försedd med ett rekommendationsbref från konungen, att för holländska republikens räkning uppsätta en särskild legion. Kriget uteblef, men ryske ministern i Haag gaf deremot tillfälle åt Sprengtporten att mera obemärkt än i Stockholm utbilda sina planer till Finlands sjelfständighet. Efter återkomsten till Stockholm deltog Sprengtporten i 1786 års riksdag samt begärde och erhöll konungens tillåtelse att gå i rysk tjenst, med frikallelse från sin edspligt mot Sverige. Konungen sträckte till och med öfverseendet ända derhän att bevilja Sprengtporten ackord för alla de befattningar, han i Finland beklädde, men rönte föga tack för detta ädelmod.
Frukterna af Sprengtportens bemödanden för Finlands sjelfständighet framträdde kort efteråt i ett af majoren Johan Anders Jägerhorn stiftadt samfund, kalladt Walhalla-orden, som under sken af en sällskaplig förening dolde politiska syften. Medlemmarnes antal var 100, allesammans finska adelsmän. Landet var indeladt i s. k. »kommanderier», som till »styrande och befallande drotten», hvilken befattning Jägerhorn innehade, skulle inberätta den inom hvarderas område herskande sinnesstämningen, der kringlöpande rykten, o. s. v. Samfundet hade ock en särskild chiffer för sin hemliga brefvexling. På detta sätt spriddes i Finland en mängd rykten, såsom att konungen ville afstå Finland mot Norge; att Finland derefter skulle antingen blifva sjelfständigt eller förenadt med Ryssland; att konungen pantsatt Finland för att få penningar till sin italienska resa; att han ämnade genom de odrägligaste pålagor utarma landet, för att lemna det, så utblottadt, till Ryssland, som i stället skulle befordra hans planer att göra sig enväldig, o. s. v.
Genom sådana rykten sökte man vinna allmogen att deltaga i sträfvandena för Finlands sjelfständighet och tillika bereddes finska trupperna småningom för deltagande i samma plan. Finska kronan skulle erbjudas åt konungens yngste broder, hertig Fredrik Adolf, som skulle regera med ett råd af finska adeln. Prester och borgare skulle frikallas från hvarje bestyr med landets allmänna angelägenheter samt bönderne försättas i samma vilkor som sina under ryskt beskydd varande likar i Liffland, Kurland och Polen — landet således delas mellan adeln och bönderna blifva lifegna. De af adeln, som ej ville inga i konspirationen, skulle röjas ur vägen. Sprengtporten skulle få befälet öfver det nya rikets stridskrafter[1]. Före krigets början synes dock desse ifrare för Finlands sjelfständighet ej varit synnerligen talrika, men missnöjet med kriget verkade särdeles gynsamt för detta partis afsigter, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
