Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska och danska kriget, 1788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medlemmar svuro hvarandra obrottslig trohet, samt ett cirkulär i armén, i hvilket yrkades följande punkter, såsom föremål för den riksdags öfverläggningar och beslut, hvars utlysande de fordrade, nemligen: Att till rikets ständer kallas ridderskapet och adeln, städernas och landets bofaste män, som varit i embeten, borgare och menige allmoge, samt representanter af presteståndet i likhet med krigsbefälet; att rikets drätselverk ställes på gamla foten under kammarkollegium och statskontoret, med upphäfvande af finansministern och dess expedition, såsom i en fri stat otjenliga medel till hemlighet och arbiträr myndighet; att rikets gäld godkännes med bankens garanti och genom hushållning efter hand betalas, men alla medel användas och bestridas under rådets tillsyn och ansvar, efter anordnad stat; att till konungens behof och hushållning anslås en tillräcklig summa, som ej får öfverskridas eller staten med hans enskilda gäld belastas; att riksens råd, aderton till antalet, tillsättas efter 1720 års regeringsform och ej utan ransakning och dom kunna afskedas; att intet anfallskrig företages utan ständernas samtycke och inga försvarsanstalter verkställas utan med råds råde, som, då de det äska, skulle ega rätt att se utrikes korrespondenser och depecher; att alla embeten tillsättas efter vederbörandes förslag och de författningar upplifvas, som förbjuda flera embeten i en hand; att rådet skulle i slutet af hvart tredje år sammankalla riksens ständer, som egde vidtaga författningar om rikets ekonomiska angelägenheter, med uteslutande af alla monopolier, men att inga enskilda personers ärenden fingo hos ständerna föredragas eller deras omdöme underställas; att tryckfrihet införes; att lagen bibehålles i sin helgd, men poliskammaren i Stockholm afskaffas, såsom en mot folkets rätt och säkerhet stridande, godtycklig domstol; att »motörerne till den senaste olyckan uppdragas och androm till varnagel afstraffas, dock att all enskild hämnd förqväfves och viker för allmänt väl», samt att fred slutes med grannar och sådana allianser med andra makter, att riket, utan främmande subsidier, genom egen tarflig hushållning kan bestå och söka sin sjelfständighet uti samdrägt och egen styrka. I öfrigt ansågs 1772 års regeringsform kunna följas, »såsom tjenande till en anständig jemvigt mellan folket och konungamakten».[1]
Sådana voro Anjalaförbundets offentliga handlingar. Deras innehåll vittnar, att de voro länge förberedda och att förbundet hade långt mera omfattande syften än att göra slut på hvad som ansågs för och äfven i sjelfva verket var ett orättvist krig. Den hemliga afsigten att skilja Finland från Sverige vågade man ännu ej låta framskymta, emedan den icke omfattades af flertalet bland de förbundne och särskildt icke af Armfelt, hvilken man, för hans inflytande öfver manskapet, ej vågade stöta.
Deklarationen aflemnades den 12 Augusti till konungen, som genast visade den för sin gunstling G. M. Armfelt, hvilken, ehuru han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
