Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska och danska kriget, 1788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvaraf det hotades, sökte oppositionsmännen inom den af konungen så mycket gynnade adeln att genom hvarjehanda förklenande rykten oroa sinnena och afkyla hänförelsen. Än hette det, att landshöfdingen i Dalarne på konungens befallning verkstält en tvångsutskrifning, men att missnöjet i Dalarne var allmänt och att allt afstannat i brist på penningar; än åter, att den samlade Dalahären skulle öfverföras till Finland för att tukta Anjala-männen; än att konungen skulle med de väpnade dalkarlarne tåga till Stockholm och göra sig enväldig, då äfven banken skulle sköflas och staden ej vore säker för plundring, o. s. v.
Huru konungen sjelf uppfattade förhållandena synes bäst af den skrifvelse, hvilken han från Falun den 18 September aflät till rådet, i anledning af dess förnyade yrkande på ständernas snara sammankallande. »Jag känner och ser nogsamt», heter det i denna skrifvelse, »vidden af de faror, af hvilka riket nu är omgifvet, mera af invärtes stämplingar, regeringssjuka, egennytta och fiendens förförelser, än af den makt han väpnat emot oss. Ryssland vill göra det till ett lydrike lika med Polen, och då våra stränder ännu ej äro med is förskansade, lärer Ryssland ej underlåta att med sin makt missbruka de tillfällen, som vår oenighet kunde gifva, att med pockande föreskrifva den lagstiftande makten lagar, som, af en fiende framlagda, ej kunna blifva annat än skadliga och nesliga för fäderneslandet. Skyldig mig sjelf, skyldig mina undersåtar, mitt fädernesland, min son, att vaka öfver rikets sjelfständighets bibehållande, fruktar jag inga faror, känner jag inga personliga olägenheter, som jag ej bör trotsa för att afvärja sådana olyckor. Jag känner och har fullt förtroende till svenska medborgares kärlek för fäderneslandet, då de sig sjelfva äro lemnade, och då de kunna utan utvärtes inflytelser och tvång rådgöra med mig, blir det min käraste omsorg att söka dem förena. Denna lycka har jag haft redan en gång i min regering; jag hoppas att kunna få den ännu en gång, och då tiden inträffar, när, utan våda för fienden, och utan att blottställa rikets sjelfständighet, jag kan uppfylla denna min önskan, skall jag med glädje iakttaga stunden till sinnenas förening och de gemensamma mått med mina undersåtar, som kunna uppfylla rikets räddning och stadga invärtes lugn.»
Från Falun skyndade konungen till Karlstad att ordna gränsförsvaret, och hufvudföremålet för hans omsorger var nu Göteborgs försvar mot de anryckande danskarne. Redan från Falun hade han gifvit rådet befallning att ditsända gardena och Jemtlands regemente, hvarjemte han sjelf skyndade dit med de frivilliga han samlat. Öfver allt fann han största beredvillighet hos allmogen, så väl som hos städernas borgerskap, och yttrade sin synnerliga glädje deröfver. Rådet uttryckte emellertid sin oro öfver hufvudstadens blottande på krigsfolk, under det ryska flottan, som kryssade i Östersjön, lätt kunde göra en landstigning, och man befarade, att drottningen och kronprinsen, som bodde på Ulriksdal, kunde bortföras af fienden. Borgerskapet hade emellertid beredvilligt åtagit sig hela vakthållningen, medan flere bofaste och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
