Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska och danska kriget, 1788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Werner Tranefelt med omkring 350 man till Strömstad och Svinesund för att mottaga norrmännens första anfall; men då han med denna ringa styrka ingenting kunde uträtta, drog han sig till Qvistrum, der han förskansade sig och förstärktes till 700 man. Ställningen var dock föga lyckligt vald, ty den 29 September kringgick norske generalmajoren Mansbach med 1,000 man svenskarnes styrka, hvarjemte norska hufvudhären anföll den framifrån, i följd hvaraf Tranefelt, efter en kort fäktning, måste med sin fördelning gifva sig fången. Sedermera framryckte norrmännen hastigt söderut, intågade den 30 September i Uddevalla, besatte den 3 Oktober Venersborg, hvarefter den fiendtliga hufvudstyrkan den 4 Oktober anlände midt emot Lilla Edet samt förtruppen den 5 framryckte till Kungelf och tog gamla Bohus i besittning. En del af styrkan vid Edet gick den 6 på flottbryggor öfver Göta elf. Af de efterföljande trupperna besattes Åmål. Den 6 Oktober sände prinsen af Hessen general Haxthausen att uppfordra Göteborg, men konungen svarade med ett bestämdt nej.
Samma dag på aftonen anlände engelske ministern i Köpenhamn Sir Hugh Elliot till Göteborg. Efter ett långt samtal med konungen skickade han följande dagen till prinsen af Hessen ett bref, hvari han yrkade stillestånd och sade sig genast vilja träffa prinsen. Ställningen hade nu betydligt förändrats. Haxthausen hade funnit Göteborg så väl försvaradt, att det icke kunde tagas med storm eller öfverrumpling, och belägringsartilleri hade norska hären ej medfört. De engelske och preussiske ministrarne i Köpenhamn samt holländske ministern i Stockholm yrkade nu ock så ifrigt på stillestånd, att prinsen gaf efter. Elliot afreste den 8 Oktober till Bohus, der han med prinsen träffade öfverenskommelse om ett stillestånd på 8 dagar. Kort härefter anlände preussiske ministern grefve Borcke att förena sina föreställningar med Elliots, hvilka ock verkade derhän, att stilleståndet förlängdes först till fyra veckor och utsträcktes slutligen till den 1 Maj 1789. Senare på hösten 1788 fann prinsen af Hessen sin ställning i Bohuslän så osäker, att han småningom drog sig tillbaka öfver norska gränsen, och den 12 November var svenska området åter utrymdt, hvarefter de frivillige från Dalarne i slutet af November fingo återvända till sina hemorter.
De båda medlande makternas ministrar Elliot och Borcke samt den holländske ministern i Stockholm van Borck stannade någon tid hos konungen i Göteborg och gjorde honom ganska förmånliga anbud. De lofvade Sverige dessa makters bemedling för fred på vilkor, att allt skulle förblifva såsom före kriget, men att de tre makterna tillika skulle med Sverige ingå ett försvarsförbund, hvari Danmark skulle förmås att deltaga. Äfven om konungen hade större planer, ville de ej neka att dertill medverka. De skola gått ända derhän att erbjuda Sverige ett anfallsförbund mot Ryssland, i hvilket äfven Danmark skulle tvingas att deltaga. Med gemensamma krafter skulle man tvinga Ryssland att återställa Östersjöländerna till Sverige, för att antingen dermed förenas eller deraf göra en oberoende stat under hertig Carls styrelse. Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
