- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Nionde bandet. Gustaf III. Gustaf IV Adolf /
170

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1789

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de flesta medlemmarne af partiet, hvilka mera togo råd af sin förbittring än af förhållandena. Långt ifrån att gilla arméns tilltag, hade han från första stunden ansett det för ett vådligt och straffbart föredöme, samt afstyrkte för den skull med största allvar sina partivänner från att försvara handlingar, som företrädesvis retat nationen, och försummade intet tillfälle att förmana dem till foglighet. I samma syftning rådgjorde han ock med ledamöter af andra stånd och helt olika tänkesätt, såsom t. ex. prosten Nordin, som nu stod högt i konungens förtroende, samt förklarade öppet sin afsigt att lemna kriget opåtaldt och bidraga till ett hedrande slut derpå, men motarbeta hvarje förändring i regeringsformen. Denna Fersens foglighet ogillades emellertid af många bland hans anhängare, som nu trodde rätta tiden vara inne att gå kraftigt tillväga och ingenting eftergifva.

Bland dem, som sökte intaga ett rum vid Fersens sida såsom partiets ledare, böra nämnas generallöjtnanten grefve Fredrik Horn, som varit en af konungens ifrigaste anhängare 1772 och äfven blifvit rikligen belönad derför, men likväl tyckte sig ej hafva blifvit det nog, för öfrigt ärlig, men korttänkt, häftig och i hettan saknande all sjelfbeherskning; vidare friherre Carl de Geer, Sveriges rikaste adelsman, som vid 1786 års riksdag varit mycket betydande, mera driftig än varsam, genom sin hetta och sitt egensinne olämplig att styra ett parti, för öfrigt misstänkt för en icke oskyldig förbindelse med ryske ministern Rasumoffsky; direktören Clas de Frietzcky, bekant för sin talgåfva och i allmänhet högt aktad för klokhet och frimodighet; justitiekanslern Joachim Wilhelm Liljestråle, kammarherren friherre Adolf Ludvig Stierneld, lagmannen Johan Adolf Spaldencreutz m. fl. Äfven bör bland patrioterne särskildt nämnas grefve Magnus Fredrik Brahe, hvilken man borde trott sig snarare finna bland de ifrigaste konungske, emedan hans fader förlorat sitt hufvud för sin tillgifvenhet för konungamakten och det under en riksdag, hvars främste ledare patrioternes nuvarande hufvudman grefve Fersen varit, och som för öfrigt sjelf rönt de mest lysande och tillika föga förtjenta bevis af Gustaf III:s ynnest.

Den 26 Januari 1789 voro ständerna samlade, då konungen till landtmarskalk utnämnde generalmajoren grefve Charles Emil Lewenhaupt, son till den år 1743 afrättade generalen med samma namn. Erkebiskopen Uno von Troil var genom sitt embete sjelfskrifven talman för presteståndet. Till talman för borgareståndet förordnade konungen rådmannen i Stockholm Anders Liidberg och till talman för bondeståndet Olof Olsson från Östergötland. I lagmannen Per Zacharias Ahlman hade konungen en ganska skicklig och verksam bondeståndets sekreterare. Genast efter riksdagens början lät konungen landtmarskalken och talmännen hvarje eftermiddag sammanträda på slottet för att mottaga hans befallningar. Landtmarskalken, nu 68 år gammal, med temligen inskränkta förståndsförmögenheter, var ett så mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:41:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/9/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free