Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
villigare redskap för verkställandet af konungens planer.[1] — Erkebiskopen, årsbarn med konungen, redan vid 40 års ålder utnämnd till det embete han innehade och öfverhopad med bevis af hans ynnest, ansågs dock ej som fullgod konungsk, men hade, såsom tillhörande den så illa anskrifna adeln, icke något öfvervägande inflytande inom presteståndet, der biskopen i Vexiö Olof Wallquist med öfverlägsen förmåga var de konungskes ledare. Borgareståndets talman tillhörde hufvudstadens »illiterate» rådmän, var starkt konungsk, ifrig frimurare och »känd för en viss skicklighet att följa formulär, det han ock gjorde ärligt under hela riksdagen.»[2] Talmannen för bondeståndet var en gammal riksdagsman från partitiderna, arrendator af en bland grefve Fersens egendomar och i sin hemort mera känd som herre än bonde, men som vid uppresan till riksdagen »lade bort sin peruk, för att i bondkalott skaffa sig den betydenhet, som denna tid var svårare att i peruk erhålla, såg listig och erfaren ut, samt var pålitlig i sitt tänkesätt till döden, som under riksdagen inträffade.»[3] Den, som under denna riksdag egentligen styrde bondeståndet, var dock dess sekreterare Ahlman, som af motpartiet beskyldes att aldrig taga till protokollet eller införa i expeditionerna annat än som öfverensstämde med de konungskes åsigter, samt hota med arrest en och hvar, som yttrade annan mening eller begärde votering. Han hade ock »för representationskostnader» fått sig anvisadt ett lika stort belopp, 1,000 rdr specie i månaden, som landtmarskalken, medan preste-, borgare- och bondeståndens talman hvardera för sådana kostnader fått sig endast halfva detta belopp tillagdt. För öfrigt rådde vid denna tid inom bondeståndet, så väl som bland allmogen, öfver allt i riket stor förbittring mot »herrarne» i allmänhet, mot hvilka bönderne ock med synnerlig beredvillighet stälde sig på konungens sida.
Inom adeln voro öfversten vid flottan Per Lilljehorn, hofrättsrådet Rudman Bergenstråle, lagmannen Steenhoff och lagman Johan Magnus af Nordin ledarne af det konungska partiet, som dock utgjorde fåtalet inom ståndet. Partiets egentlige hufvudman var likväl konungen sjelf, och af honom fingo landtmarskalken, talmännen och partiets öfrige ledare inom stånden dagligen sina order, utan att ega någon fullständig kunskap om hans planer och egentliga syften. Lagman Steenhoff höll en särskild klubb för ledamöterna utaf adeln, och en annan hölls af hofstallmästaren friherre Munck. De blefvo dock vida mindre besökta än motpartiets, som bekostades af Carl De Geer och der han, grefve Fersen, vice presidenten Stjerngranat, ryttmästaren friherre Stjerneld och lagman Spaldencreutz voro de egentlige ledarne. I denna klubb reglerades riksdagsärendenas gång inom adelns flertal, som tillhörde hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
