Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppmanade konungen eftertryckligen till enighet, mod och inbördes förtroende, hvarföre ständerna från sina öfverläggningar borde afskilja allt hvad till detta ändamål ej ledde, äfvensom konungen sjelf lofvade uppoffra all personlig hämnd.
Härefter öfverlemnades till ständerna konungens allmänna proposition, innehållande en berättelse om hvad inrikes förefallit sedan sista riksdagen, och följande dagen i ett nytt plenum plenorum å rikssalen afgaf konungen en utförlig berättelse om förhållandena till utländska makter samt om rikets dåvarande ställning, hvilken föranledt ständernas sammankallande.
Han började med en skildring af ställningen inom Europa i allmänhet sedan sista riksdagen och huru, efter Fredrik II:s, den store skiljedomarens död, freden blifvit störd; huru Ryssland, med den hersklystnad, som alltid utmärkt detta rikes politik, oafbrutet sökt undergräfva så väl Sveriges som sina andra grannars sjelfständighet, hvarom Polen, Kurland och Krim voro talande vittnen; huru det, i afsigt att förhindra konungen från störande af de ryska eröfringsplanerna mot Turkiet, sökt försvaga Sverige genom Finlands afsöndrande, hvilket såsom sjelfständigt storfurstendöme skulle ställas under Rysslands beskydd; huru Ryssland i denna afsigt underhållit förrädiska stämplingar inom riket, hvartill öfverste Sprengtporten i synnerhet lånat sin åtgärd; huru denne redan 1783 med härvarande ryske ministern Markoff öfverlagt om utförandet af denna plan, på hvars verkställande han sedermera 1786 förgäfves arbetat; huru han derefter begifvit sig till Ryssland och der antagit krigstjenst samt 1788 sökt med sina anhängare begagna en inträffad missväxt, som gjorde sinnena modfälda, att genomdrifva sin plan, hvarföre magasin och trossbodar borde förstöras och ryskt beskydd derpå anlitas; huru konungen, vaksam på dessa anslag och pligtig att deremot trygga sig och sina undersåtar, trott sig brottslig mot sig, sin ära, sitt rike och efterverlden, om han ej nyttjat tillfället af Rysslands svaghet, då det måst sammandraga sin styrka mot Turkiet, som för sin egen säkerhet nödgats bryta en opålitlig fred; huru konungen i sådan afsigt hindrat ryska flottan att föra krigsfacklan midt i skötet af denna bundsförvandt; huru han blott förebrådde sig såsom ett fel, att han ej utan omsvep låtit borttaga Dessens eskader; huru, utom en ringa besättning i Fredrikshamn och vid pass 500 man i Viborg, endast 5,000 man stodo mellan svenska gränsen och Petersburg, samt huru orsaken, hvarföre mot en så maktlös fiende krigets utgång icke uppfylt konungens väntan, till större delen varit förrädiska anläggningar, hvilkas upphofsmän, redan gripne, väntades till Stockholm att undergå ransakning och dom. Oaktadt hvad man utspridt om brister i arméns förnödenheter, hade dessa i fullt mått blifvit besörjda, till bevis hvarå utredningskommissionens räkningar skulle föreläggas ständerna, fastän förråden genom vederbörandes illvilja eller försummelse icke kommit armén i behörig ordning tillhanda. Med riksens ständer ville konungen nu öfverlägga om bästa medlen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
