Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ernående af en ärorik och säker fred, hvilken borde sökas genom de skyndsammaste och eftertryckligaste mått och steg till krigets fortsättande, under det Ryssland nu vore öfverhopadt af ett förödande krig med Turkiet samt tillika hade att befara Polens rustningar och konungens i Preussen hotelser, hvilken monark, gemensamt med England och Holland, tillbjudit sin bemedling, den konungen antagit, men kejsarinnan förkastat. Konungen äskade derföre nu, att ständerna måtte utse ett hemligt utskott af 12 ledamöter från adeln och 6 från hvartdera af de öfriga trenne stånden, med hvilket konungen kunde öfverlägga och öfverenskomma om medel och utvägar till bibehållande af rikets säkerhet, bestånd och sjelfständighet.
Från rikssalen gingo ständerna till sina vanliga samlingsrum, då friherre Carl De Geer på riddarhuset tillstyrkte och adeln enhälligt biföll, att dess protokoll vid denna riksdag skulle tryckas. Enahanda beslut fattades äfven af borgare- och bondestånden, men presteståndet lemnade sina otryckta, likasom vid den föregående riksdagen.
Följande dagen, den 4 Februari, visade sig redan den skiljaktiga uppfattningen af förhållandena hos flertalet inom adeln och hos det inom de öfriga stånden. Friherre Carl De Geer framlade till protokollet ett anförande angående de många skrifter, så tryckta som handskrifna, hvilka, utspridda utan uppgifven författare, smädeligen angripit adeln och krigsmakten. Han tillstyrkte en underdånig skrifvelse till kongl. maj:t, med anhållan om befallning till vederbörande embetsmän att skyndsamligen efterfråga dessa smädeskrifters författare och utspridare samt befordra dem till lagligt straff; men att deremot, om någon eller några funnes så förgätna af ära och tro att de sig mot staten förbrutit, de då, lag likmätigt, derföre måtte blifva ansvariga, utan att tillvitelser för förräderi eller vederstyggliga stämplingar sattes på hela nationens eller oskyldiges räkning. Friherre De Geer sade sig aldrig kunna tvifla om bifall härå af en upplyst och rättvis konung, helst Sveriges största regenter alltid med utmärkt ynnest omfattat adeln, då deremot en Magnus Smek, en Albrecht af Mecklenburg, en Christiern Tyrann alltid begynt svenska folkets förtryck med tillbud att kufva adeln.
Detta yttrande var knappast uppläst och med höga bifallsrop gilladt, förrän lagmannen Steenhoff begärde det på bordet, hvaröfver han fick mottaga de hårdaste förebråelser från de flesta på riddarhuset, som funno denna sak, hvilken så nära rörde hela ståndets heder, icke tåla uppskof; men på grefve Fersens och friherre De Geers erinran, att ej vanligt vore, det något mål genast företogs till afgörande, då det af någon ledamot begärdes på bordet, och att denna ordning ej utan vådliga följder kunde öfverträdas, upphörde all öfverläggning för denna gång.
Samma dag föreslog grosshandlaren Damm från Göteborg i borgareståndet en tacksägelseadress till konungen för den faderliga omvårdnad, hvarmed han det föregående året räddat Göteborg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
