Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»med hårda ord, hetsig min samt emot mig flera resor under talet sträckt arm och knytnäfve, yttrat sig, att jag ville kränka ridderskapets och adelns rättigheter, hvarefter hans excellens hastigt nedstigit af bänken och, jemte många andra i herreklassen, kastat sig öfver skranket och kommit emot mig rusandes kring bordet, utan att jag visste hvad detta ovanliga stoj ville betyda. Utmattad af så mycket stoj och buller, skrik och rop, som jag i hela fyra timmar uthärdat, förmådde jag ej längre fortfara att äska ljud, utan nedsatte mig under anteckningen af dem, som förenade sig med herr Lilljehorns tanke, då derunder åtskilliga namn af riddarhusfiskalen uppropades, som jag trodde vara på dem, hvilka läto nämna sig till protokollet, men jag sedan fått erfara vara de deputerade, hvilka genast afgått till de öfriga stånden med det protokollsutdrag, som på ofvanberörda sätt, utan beslut, utan all ordning och utan ett lagligt erkännande, upplästes af riddarhussekreteraren samt af honom, utan mitt bifall och min vetskap, öfverlemnades till de sjelfvalde deputerade». Allt detta hade landtmarskalken ansett sig pligtig att, till sin säkerhet, få ord från ord i protokollet intaget. Samtidigt hade landtmarskalken till konungen ingifvit en klagoskrift af enahanda lydelse, bevittnad af mer än 50 ledamöter af riddarhuset.
Följderna af denna klagoskrift dröjde ej att visa sig. Sedan konungen under eftermiddagen och aftonen haft öfverläggningar med talmännen och flera ledamöter af stånden, lät han sammankalla ständerna till plenum plenorum på rikssalen den 17 Februari. Han höll der ett tal, som begynte med erinran till ständerna om hans förmaning fjorton dagar förut att taga skyndsamma mått och steg till rikets räddning, och hans befallning, att de till öfverläggning derom måtte förordna ett utskott. Detta hade kunnat sättas inom tre dagar, en till elektorsval, en till val af utskottsledamöter och en till kungörandet af valen. De tre ofrälse stånden hade ock med enighet och ordning sådant fullgjort, men adeln deremot förspilt en dyrbar tid med onödiga öfverläggningar i ämnet, som ej hört till dess åtgärd, och icke hörsammat konungens bud genom landtmarskalken att derifrån afstå, utan tvärtom hade flere ledamöter missfirmat honom och tvungit honom att med besvär vända sig till tronen. Konungen visste väl att många bland adeln voro oskyldiga till så grofva förbrytelser, hvarvid konungen med särdeles välbehag undantog dem, som bevittnat landtmarskalkens skrift. I öfrigt finge de, som kände sig skyldige, taga konungens ord åt sig, då deremot de obrottsliges samveten dem bäst frikände.
Sedan konungen derefter låtit uppläsa den af landtmarskalken ingifna skriften, yttrade han, att i detta olagliga och oordentliga förhållande lätt igenkändes den gamla sjelfsvåldsandan, hvilken, under frihetens namn vill utöfva enskild ärelystnad, upplifva den qväfda aristokratien och, för att återtaga jernspiran öfver nationen, skrämma den med farhåga för envälde, det konungen frivilligt sig afsagt samt, om loppet af oordningar åter satte det i hans hand, aldrig ville behålla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
