Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Omedelbart efter sin bortgång från rikssalen samlades adeln till plenum på riddarhuset, der, i landtmarskalkens frånvaro, grefve Brahe förde klubban.
Fersen fick först ordet och utbad sig, att ståndet »täcktes uti närvarande grannlaga omständigheter bibehålla allt möjligt sinneslugn». Han hade på rikssalen begärt och konungen lofvat, att adeln skulle få förklara sig. Någon deputation kunde således icke till landtmarskalken afgå att begära ursäkt för hvad som händt den 7 och 9, förr än utrönt blifvit, om någon verkligen förgått sig. Flere af adelns ledamöter yttrade sig härefter, men öfverste Lilljehorn var den ende, som tillstyrkte åtlydnad af konungens befallning, och slutligen förklarade Fersen, att han ej funne sig kunna underkasta sin ära något stånds om pröfvande, utan torde blifva tvungen söka vederbörligt lagligt forum för att skilja mellan honom och landtmarskalken, ehuru obehagligt detta vore, då han alltifrån barndomen varit med honom i nära förtrolighet.
Slutet blef, att grefve Brahe anmodades, å adelns vägnar, framställa för konungen de oöfvervinneliga hinder, som föranledt adeln att icke genast efterkomma hans maj:ts nådiga utlåtande om en deputations affärdande till landtmarskalken.
I allmänhet synas dagens förhandlingar hos adeln varit lugnare, än man af det föregående uppträdet på rikssalen kunnat vänta, ehuru visserligen, enligt en närvarande ledamots berättelse,[1] å riddarhuset »anleten, åtbörder och ett oredigt sorl af halfbrutna ord uttryckte många skiljaktiga sinnesrörelser, häpenhet, harm, ifver och fruktan».
Genast följande dagen skyndade ock flere bland konungens omgifning att nedlägga sina embeten, för att undvika misstanke för delaktighet i det steg konungen tagit och uttrycka sitt ogillande deraf. De förste voro kronprinsens vice guvernör öfversten friherre Carl Adam Wachtmeister och generaladjutanten friherre Albrecht von Lantingshausen, den förre nära vän, den senare nära anförvandt till Fersen. Den 86-årige grefve Erik von Stockenström nedlade ock nu sitt riksrådsembete, och likaså landshöfdingen grefve Clas Julius Ekeblad, en systerson till grefvinnan Fersen, sin öfverste kammarjunkare-befattning. Månge officerare af konungens hustrupper togo likaledes afsked, och riksdrotsen förklarade för konungen, att han ej fann sig befogad till någon embetsåtgärd emot riddarhussekreteraren och fiskalen.
Det af konungen den 17 Febr. tagna steget var, såsom man inom stånden förutsett, endast en inledning till ännu vigtigare. Redan under aftonen samma dag tillkallade han de tre ofrälse ståndens talmän, jemte några ledamöter från dessa stånd, samt gaf dem, efter aflagd tysthetsed, del af ett förslag till en s. k. förenings- och säkerhetsakt, innehållande flera väsentliga förändringar i regeringsformen. De fingo dervid göra sina anmärkningar, hvilka dels följdes, dels utstäldes till vidare öfverläggning. Sedan sammanträdet var slutadt, begärde erkebiskopen att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
