Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och bondestånden öfverenskomna ordalag, hvarefter den beslutade stora deputationen, 36 af hvartdera bland de tre stånden, under Lindbloms ledning afgick till slottet, der Lindblom begagnade de af presteståndet honom ålagda ordalag och svar genast erhölls, att konungen »med lika bekymmer som stånden ansett uppehållet och skulle söka, efter den makt, som honom tillkom, styra vrångo och sjelfsvåld hämma».
Knappt hade de tre ståndens stora deputation lemnat slottet, förr än konungen lät arrestera riksrådet grefve Fredrik Axel von Fersen, kammarherrarne friherre Carl De Geer och friherre Adolf Ludvig Stjerneld, generalen grefve Fredrik Horn, öfversten friherre Gustaf Maclean, och hans äldre broder, kammarherren friherre Rutger Maclean samt direktören Clas Frietzcky, hvilka alla fördes till Fredrikshof; vidare öfversten Lorens Peter Almfelt, öfversten Carl Maurits von Gertten, justitiekansleren Johan Wilhelm Lilljestråle och riddarhussekreteraren Carl Gustaf Bungencrona, hvilka fördes till högvakten, samt kongl. sekreteraren Johan von Engeström, löjtnanten Johan Almfelt, en yngre broder till öfversten, och riddarhusfiskalen Albrecht Ihre, hvilka fördes till Castenhof, hvarjemte grefve Magnus Fredrik Brahe, generalmajoren friherre Carl Fredrik Pechlin, öfversten Carl Fredrik von Schwartzer, lagmannen Johan Adolf Spaldencreutz och majoren Fredrik Otto von Bilberg tillsades att icke lemna sina rum.
Arresteringarna begyntes vid middagstiden och förrättades af officerare vid borgerskapets militärkårer, utom Fersens, Horns och De Geers, hvilka verkstäldes af kaptenlöjtnanten grefve Adam Ludvig Lewenhaupt. Ingen gjorde något motstånd, utom öfverste Almfelt, som uppträdde så beslutsamt mot de borgerliga officerarne, att de läto honom undkomma ur sin bostad på Kungsholmen; men då han sökte friherre De Geer vid Stora Trädgårdsgatan och fann honom redan bortförd samt friherrinnan ej ville mottaga öfversten, blef han der arresterad. Horn frågade grefve Lewenhaupt, sedan denne uppvisat konungens arresterings-order, efter hvilken lag grefven verkstälde denna arrestering, hvartill Lewenhaupt svarade: »Efter samma lag, enligt hvilken grefve Horn 1772 arresterade rådet.» När Fersen arresterades, skola flera personer erbjudit sig att befria honom, men han afslog det och förbjöd sina söner att öfvergifva fäderneslandets tjenst. Hans båda gifta döttrar skyndade till konungen för att begära nåd för sin fader, men fingo ej företräde. De arresterade blefvo väl behandlade, men fingo ej utan särskildt tillstånd mottaga besök eller begagna skrifmaterialier. Frietzckys papper förseglades, och likaså riddarhuskansliet samt grosshandlaren Schöns kontor, som misstänktes för der nedsatta ryska penningar. Patrioternes klubb tillslöts, stadsportarne stängdes, ingen post fick tills vidare affärdas och riddarhus-protokollens tryckning instäldes. Hertig Carl mottog öfverbefälet i Stockholm, vakterna voro fördubblade och allmän bestörtning rådde i hufvudstaden.
Följande dagen, den 21 Februari, voro ständerna åter kallade att samlas på rikssalen. Konungen öppnade sammankomsten med ett tal,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
