Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvari han yttrade sin fägnad att se rikets samtliga ständer å nyo samlade kring tronen samt adeln återförd till det lugn, som var så nödigt att bibehålla. Den billiga klagan, konungen vid sista sammanträdet måst föra, hade ingalunda haft hela adeln till föremål, och konungen vore ej allenast öfvertygad om en fullkomlig tillgifvenhet af detta rikets första stånd, utan omfattade det ännu med lika ynnest som från början af sin regering, till vedermäle hvaraf han bad adeln återtaga sina öfverläggningar under ledning af den landtmarskalk, konungen förordnat och som endast önskade ståndets förtroende för att nyttja det för dess och rikets gemensamma väl.
Härefter anmodades landtmarskalken återtaga sitt embete, hvilket skedde, under förklarande af hans önskan, att allt framfaret måtte blifva glömdt och han sjelf förvarad i ståndets tillgifvenhet. Dock anhöll han hos konungen att, i anseende till sin ålder och sjuklighet, få sig till biträde en vice landtmarskalk.
Konungen tog nu åter till ordet och beklagade, att, oaktadt den oafbrutna möda han haft att 1772 stifta och sedermera bibehålla lugnet i sitt rike, hade regeringslystnaden och tvedrägtsandan ändock visat sig färdiga att krossa de fjettrar, han dem pålagt, och att åter störta riket nästan i en lika våda, som då han mottog dess styrelse. Samma sjukdomar, som då plågade rikskroppen, syntes nu åter upplifvade. Sådant kunde ej hafva annan orsak än skilda intressen, följder af särskilda stånds olika rättigheter, dels fotade på mindre billiga grunder, dels ej rätt utstakade och som för den skull ej annat kunde än uppväcka söndring emellan lika fria medborgare samt vålla skakningar i samhället. Sverige hade nogsamt erfarit dessa olyckor, ömsom kastadt emellan aristokratisk ärelystnad och demokratiskt sjelfsvåld. Till afböjande af allt sådant ville konungen jemte stadfästande af de båda första ståndens privilegier, äfven förse de andra två med stadgade förmåner, dem naturen först, men framför allt deras nit för dess allmänna i denna stund gaf dem rätt att hoppas, samt afskilja alla tvisteämnen mellan konung och folk, på ett sätt, som hindrade tvetydighet och befästade inbördes säkerhet. I sådan afsigt hade konungen varit betänkt på en förenings- och säkerhetsakt, den han ville låta riksens ständer föreläsas. »Förenom oss», så slutade konungen, »i den sanna endrägt, som blott förtroende, lag, frihet och säkerhet kunna gifva, fienderna till trots. Den Högste gifve dertill sin välsignelse.»
Så uppstod hertig Carl och förklarade sin glädje att se en ädelmodig konung återgifva lagen den stadga allmän säkerhet kräfver, samt sin förnöjelse att offentligen vid detta tillfälle få intyga svenska adelns ärofulla mannamod och ståndaktighet, rönta bland dödar och faror som sväfvat kring hertigens egen hjessa, och bekrönta med seger. Talet slutade med tillstyrkan, att förenings- och säkerhetsakten måtte antagas. Så snart hertigen slutat, blef den föreslagna akten uppläst af statssekreteraren Schröderheim. »Bifalla», frågade konungen derpå med hög röst, »riksens ständer den upplästa förenings- och säkerhetsakten?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
