Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Stockholm och Åberg i Uddevalla; men konungen upprepade å nyo att saken var afgjord af tre stånd och kunde icke mera upptagas, utom hos adeln. I stället uppkallades biskop Lindblom för att, såsom presteståndets vice talman, förse akten med sin underskrift, men Lindblom vägrade lemna den, innan han derom hört sitt stånd. Det var ock först, sedan han inhemtat dess bifall, som han undertecknade säkerhetsakten, hvarefter detta skedde äfven af borgare- och bondeståndens talmän.
Så snart ständerna lemnat rikssalen, begärde Adlerbeth företräde hos konungen och betygade sin varma tillgifvenhet för hans person, men förklarade tillika att hans öfvertygelse ej tillåtit honom att iakttaga tystnad, äfven om han derigenom skulle ådragit sig den olyckan att misshaga sin konung och välgörare. Konungen afbröt honom, sägande: »ni har hållit det vackraste tal jag någonsin hört», tog honom i famnen, kysste honom på kinden och tillade: »Nå väl, ni ser om jag vet att göra er rättvisa.» Adlerbeth förklarade sig villig att derefter afhålla sig från riddarhuset, för att visa, det hvarken någon personlig afsigt eller motvilja verkat det steg han tagit; men konungen svarade, att sådana misstankar aldrig kunde träffa Adlerbeth och att hvad han funne sig befogad att tala eller göra visste konungen härflyta af renaste uppsåt. Sådana drag böra icke glömmas vid teckningen af Gustaf III:s historia.
Det vigtiga sammanträdet på rikssalen var emellertid slutadt, och adeln hade visat, att den ej låtit skrämma sig af sina förnämsta ledares arrestering, hvilken likväl tydligen blifvit verkstäld för att, genom injagad skräck, tysta oppositionen å riddarhuset. Detta hade icke lyckats, ty nya röster hade höjt sig att föra frihetens och laglighetens talan mot konungens ingrepp i båda. Förenings- och säkerhetsakten var nemligen icke blott en förklaring af 1772 års regeringsform, utan i sjelfva verket en ny grundlag, hvilket närmare skall visas vid framställningen af statsförfattningens utbildning under Gustaf III:s regering, och om man, vid bedömandet af denna minnesvärda riksdags tilldragelser, har flera skäl att träda på konungens sida emot adeln ända till den 17 Februari, då adeln utvisades från rikssalen, hvarefter arresteringarna och säkerhetsaktens genomdrifvande följde, så måste man från denna tidpunkt ställa sig på adelns emot konungen, som tog det ena våldsamma steget efter det andra i strid mot den grundlag han sjelf utfärdat och besvurit. Adelns föregående beteende, så under kriget i Finland som under rustningarna till rikets försvar mot det danska anfallet och under de första veckorna af riksdagen, hade likväl varit sådant, att den icke hade något stöd att vänta inom de ofrälse stånden, hvilka så obetingadt och allmänt stodo på konungens sida, att ingen af de få oppositionsmän, som inom dessa stånd funnos, vågade höja sin röst till någon anmärkning mot de begångna olagligheterna.
Från rikssalen begåfvo sig preste- och borgarestånden till sina vanliga samlingsrum. Inom det förra ståndet yrkade några till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
