Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska kriget 1789, 1790
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voro mångdubbelt talrikare än den lilla finska styrkan, försvarade sig denna modigt och ihärdigt ända till dess på e. m. den väntade förstärkningen från St. Michel anlände, då ryssarne drogo sig tillbaka.
Striden vid Porosalmi, som kostat ryssarne öfver 700 man och finnarne 174, var sålunda för dessa senare i hög grad hedrande, men sedan Michelson erhållit ytterligare förstärkning och med 6,000 man begynte kringgå Stedingks ställning, måste denne vika undan och intog vid Jorois bakom Marinkoski ström med sina 3,400 man en så fast ställning, att Michelson, oaktadt han, efter att hafva dragit till sig äfven Schultz’ och Knorrings trupper, hade en styrka af nära 10,000 man, der ej vågade anfalla honom. Underrättelser om svenska hufvudstyrkans framryckande öfver Kymmene elf förmådde ock Michelson att med en del af sin styrka dit afgå.
I svenska högqvarteret hade man den 13 Juni fått kännedom om Michelsons anfall mot Sawolaks-brigaden och i följd häraf fingo härens särskilda afdelningar redan följande dagen uppbrotts-order. För att befria denna brigad från ryska hufvudstyrkans påtryckning beslöt konungen företaga en anfallsrörelse öfver Kymmene-elf mot ryssarnes der qvarlemnade trupper, samla en större styrka vid Werelä by, der gå öfver elfven och sedermera framrycka på vägen till Villmanstrand i ryska hufvudstyrkans rygg, för att afskära eller hota dess förbindelser med Viborg. Under tiden skulle Meijerfelt med kustfördelningen och Ehrensvärd med skärgårdsflottan på högra flygeln sysselsätta ryssarne vid Fredrikshamn, medan Kaulbars med omkring 2,000 man sändes till Heinola för att skydda den venstra.
Den 23 Juni satte sig hären i rörelse på två kolonner, hvilka tidigt på morgonen den 25 sammanträffade vid Werelä och då utgjorde tillsammans omkring 6,000 man, med 24 kanoner. Hela svenska styrkan, som vid denna tid stod längs ryska gränsen, utgjorde omkring 13,000 man fotfolk och 1,000 man rytteri, och hade konungen med största delen af denna styrka framryckt mot Michelson, så skulle troligen ganska afgörande resultat kunnat ernås; men nu skedde det med knappt 5,000 man, hvilken styrka den 28 Juni åter delades, så att konungen, sedan han den 26 gått vid Werelä öfver elfven och slagit läger vid byn Mäkikouwola, då ryssarne dragit sig tillbaka till Uttismalm, dit följde dem med omkring 2,500 man. Då de, ehuru till antalet något underlägsna svenskarne, der sökte försvara sig, uppstod en häftig strid, som varade i fem timmar och slutade med, att ryssarne drogo sig undan till Kaipiais.
Striden vid Uttismalm, den första under konungens eget befäl, hade således varit en ny framgång för svenska vapnen, och hade han fullföljt denna framgång, dragit till sig alla trupper, hvaröfver han kunde förfoga, och enligt den ursprungliga planen framryckt mot Villmanstrand, så hade sannolikt Michelson blifvit afskuren och fälttåget fått en för svenskarne afgjordt fördelaktig vändning; men i stället återvände konungen till Mäkikouwola, emedan ryktesvis uppgifvits, att en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
