Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet af Gustaf III:s regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansågs stå i stor ynnest hos drottningen. Både konung Gustaf och kejsarinnan Katarina hyste ock lifligt intresse för franska hofvet, och underhandlingar börjades om en koalition mellan båda dessa makter och Spanien mot det revolutionära Frankrike. Spanien skulle förskjuta penningar åt Sverige samt Sverige och Ryssland uppträda både med härar och flottor. Spanske ministern i Petersburg hade derom samtalat med Stedingk, och Gustaf III skref till Stedingk derom på ett sätt, som borde väcka kejsarinnans deltagande. Grefve Stackelberg hade ock att meddela konungen ett förslag till en hemlig konvention rörande de franska förhållandena, hvilket skall hafva innehållit åtskilliga löften om penningar och trupper, som Ryssland skulle lemna Sverige för att användas till franske konungens befrielse.
Dessa löften, de må nu hafva varit mer eller mindre omfattande och upprigtiga, tillvägabragte emellertid ett särdeles vänskapligt förhållande mellan konungen och kejsarinnan, som kallade honom sin riddare och gjorde allt för att smickra hans fåfänga. För hans lättrörda inbillning var det ock särdeles lockande att såsom en kämpe för kungligheten få skynda till sin förre bundsförvandts befrielse och hjelpa honom att tukta ett upproriskt folk. Huru mycket hans eget skulle kunna komma att lida af det nya krig, hvari han redan var färdig att inlåta sig lika obetänksamt som i det nyss slutade, hvars följder ännu voro ganska känbara, synes hafva gjort konung Gustaf mindre bekymmer. Han beslöt ofördröjligen begifva sig till Aachen, för att derifrån vara den flyktande franska konungafamiljen till mötes i Montmédy, dit han visste, att den ämnade begifva sig och der han ville med Ludvig XVI öfverenskomma om sättet att återgifva honom hans förra makt. Armfelt och Franc erhöllo uppdrag att fortsätta underhandlingarna med Stackelberg, medan grefve Barck skulle afgå till baron Breteuil, för att med honom underhandla, i följd af de anbud han framstält. Sjelf begaf sig konungen på aftonen den 24 Maj sjövägen till Tyskland och ankom den 14 Juni till Aachen, der han genom ett ilbud blef underrättad om dagen och timman för den franska konungafamiljens flykt och begaf sig sjelf till fots att möta den vid dess ankomst, hvilken han med klockan i handen beräknade. Ingen afhördes, och följande natten kom underrättelse, att den kungliga familjen väl lyckligen lemnat Paris, hvarvid Fersen, förklädd, kört den kungliga vagnen ända till Bondy, der han lemnat den och skyndat till Brüssel med angelägna bref till österrikiska beskickningen derstädes; men att konung Ludvig blifvit igenkänd i Varennes och med de sina återförd fången till Paris.
Konung Gustaf, ytterst bestört af dessa underrättelser, såg alla sina planer derigenom tillintetgjorda, men dröjde dock ej att uppgöra nya. Han var nu omgifven af en stor mängd franska emigranter, med Ludvig XVI:s båda bröder, grefvarne af Provence och Artois, i spetsen, och med dem uppgjordes följande förslag: Medan alla Frankrikes grannstater skulle låta sina härar närma sig dess gränsar, skulle konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
