Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet af Gustaf III:s regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det ingaf Gustaf III tanken att sjelf blifva konung i Polen, och jag fick befallning att verka för att vinna detta mål. Jag vägrade och sade hans maj:t uppriktigt, att jag icke kunde utföra denna befallning derföre att, om jag lyckades, jag skulle bereda olycka åt konungens person, åt Sverige och åt Polen. Konungen hade, såsom konung i Sverige, varit en alltför obeqväm granne till kejsarinnan af Ryssland, för att hon med lugn skulle kunna se honom på polska tronen på samma gång och i stånd att ställa hennes rike mellan två eldar. Efter slaget vid Hogland hade man visserligen talat om hertigen af Södermanland, men tanken derpå var länge sedan uppgifven, och grefve Johan Potocki, som hade talat med baron Stael derom, var en slags fantast, som ej hade något förtroende. För öfrigt hade arresteringen af riddarhusmedlemmarne år 1789 gjort ett olycksbådande intryck på polackarne, hvilka, såsom adelsmän och valmän icke kunde önska en konung, som visat sig såsom en svuren motståndare till deras rättigheter. Konungen öfvergaf emellertid icke förslaget att förvärfva polska kronan. Hans omgifning lät göra sig kläder efter polskt snitt, och öfverhofstallmästaren grefve Adolf Lewenhaupt, helt och hållet klädd i polsk drägt, begaf sig, efter hvad som det sades, på väg till Polen. Det påstods, att han var utsedd till beskickningen i Warschau. Han afled emellertid i Stralsund.»
Att Gustaf III verkligen hyste afsigter på Polens krona, synes sålunda vara gifvet, och redan detta visar tillräckligt hvilka äfventyrliga hugskott han kunde tillåta sig, om också underhandlingarna med Stanislaus och den ryska hjelpkårens förstöring kunna betraktas såsom föga trovärdiga tillägg.
För öfrigt synas Gustaf III:s planer på Polens krona haft hufvudsakligen samma ändamål att bringa honom ur den svåra penningeförlägenhet, hvari han ständigt var försatt. Likasom han börjat kriget mot Ryssland för att få sina skulder bortblandade med krigskostnaderna, samt sedermera vändt sig till England, Holland och Preussen för att få subsidier mot Ryssland, äfvensom till Ryssland och Spanien för det stora företaget mot Frankrike, trodde han sig genom de förhoppningar till Polens befrielse, han skulle ingifva de polska patrioterna, om han samtyckte att blifva Polens konung, erhålla medel att betala de stora skulder han ådragit sig under kriget. De polska magnaterna visade sig likväl föga hågade att häruti gå hans önskningar till mötes, och från Spanien kom äfven vägran att bevilja det begärda understödet; men deremot afslöts å Drottningholm den 19 Oktober 1791 ett fördrag mellan Sverige och Ryssland om ett försvarsförbund under åtta års tid, innehållande stadganden i afseende på den hjelp, de kontraherande borde lemna hvarandra i händelse af krig, o. s. v. Dessutom voro särskilda artiklar tillagda, hvarigenom Sverige befriades från att lemna den utlofvade hjelpen, i fall Ryssland finge krig med Turkiet, samt Ryssland beviljade Sverige 300,000 rubel i årliga subsidier, så länge fördraget varade. Något kraftigare bistånd till företaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
